I Klintehamn togs det emot över 100 asylsökande på gamla Donnergymnasiet. De flesta är barnfamiljer. Barnen har fått börja skolan och vara med på olika fritidsaktiviteter. De har fått nya vänner. Nu tvingas dom flytta. Den 20 september stängs Donner på grund av att deras avtal med Migrationsverket upphör.
Det är cirka 100 människor varav cirka 50 barn som kommer flyttas till fyra olika boenden i Norrland. Detta för att Klintehamn inte har något långtidskontrakt med Migrationsverket.
Det har däremot de fyra boendena i Överkalix, Piteå, Haparanda och Boden och de står i nuläget tomma. Hur ska de vuxna kunna komma in på arbetsmarknaden ifall de inte får stanna på samma ställe? Att hela tiden vara ovetande om hur deras framtid kommer se ut.
Hur ska barnen kunna känna sig trygga i skolan om de inte får chansen att stanna på en och samma plats? För oss känns det som att de på boendet inte betyder något. Att de kanske inte har några känslor och att det inte spelar någon roll? Är det så Sverige behandlar människor? Om Migrationsverket tar hänsyn till Barnkonventionens artikel 3; Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn så borde de inse att detta inte är okej. Det är inte tryggt för barnen och familjerna att behöva flyttas igen.
I våras flyttades många av familjerna från Kneippbyn och vidare till Donner. Bara att de får stanna på ön vore en fördel för dem. En grupp i 9:an på Klinteskolan har startat en Facebook-sida där man kan läsa information om det som händer, den heter Låt De Nyanlända Stanna. Det ska bildas en förening, som också finns på Facebook, den heter Rädda Integrationshem Klintehamn – Låt dem stanna.
De kommer att försöka starta en insamling för att hjälpa familjer att skaffa boende. Men vi hoppas självklart att Donner inte läggs ner, men om detta händer, att denna insamling av pengar kommer att hjälpa till så att familjerna inte tvingas lämna ön.