Det är för mig en gåta att så många av svenska folket fortfarande accepterar ett medlemskap i Svenska kyrkan, en rörelse som behandlar sina anställda på det sätt som nu skett i Bunge pastorat.
Svenska kyrkan är en av samhällets största folkrörelser och deras inkomster utgörs i princip av den avgift vi betalar via skattsedeln. Varför är man inte mer rädd om sina medlemmar? Det verkar som om många lever kvar i den tiden då Svenska kyrkan var statlig och man kunde köra över medlemmarna som man ville?
Man häpnar över de metoder som används inom Bunge pastorat för att bli av med Agneta Söderdahl. Man drar in på komministertjänsten och ersätter den med en diakontjänst, med hänvisning till att komministern inte behövs? Är det tjänsten i sig eller Agneta Söderdahl som inte är önskvärd? Man tystar medlemmarnas försök att protestera, och hotar Agneta Söderdahl själv med att ta ifrån henne prästkragen..
Vilken slags kyrka vill vi ha i Sverige år 2010? En kyrka som faktiskt lyssnar på dess medlemmar och verkar för deras bästa, eller en navelskådande, världsfrånvänd, förlegad och förtryckande institution som den är på många håll? Jag är övertygad om att Jesus själv hade blivit skitförbannad på många av de höga potentaterna som sitter på tjänster här på ön, fromma, självbelåtna och övertygade om sin egen förträfflighet.
Man lockas nästan till skratt när man läser evangelierna, vi har alltså inte lärt oss någonting på 2000 år, samma högt uppsatta skriftlärda som Jesus fördömer sitter idag på höga poster i Svenska kyrkan, och vi accepterar detta?
Jag har i alla fall gjort mitt val. Jag tänker inte längre acceptera att betala en avgift till en sådan organisation som beter sig på detta sätt. Lämnar kyrkan så snart som möjligt..