Kvinnor är också människor!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nä, jag är ingen vidare "liveartist" och är ofta nervös inför sånt och talar utan att tänka, så först någon timme senare utbrast den trevliga tjejen Anna Lena bredvid mig,
- Jaså, du är den Tina Westberg! Intressant...
Istället för mitt röriga mummel så skulle jag velat presentera mig som ambitiös sjuksköterska inom den gotländska hjärtsjukvården sedan många år och att jag lärt känna den toppenfina värdinnan Kia på Lasarettet, att jag är från Danmark, att jag glädjande firar "Kopparbröllop" med maken d.17:e februari (halvvägs till silver... en dansk tradition) är fotbollsengagerad mamma till två tonårspojkar samt skribent, hängiven körsångare och regelbunden Friskis & Svettis motionär och att jag är själsligt osäker, fundersam och känslig, men oftast glad.
Kvällen fortskred trots allt och jag frossade i trivsam kvinnogemenskap bland den härligt brokiga samlingen av konstnärssjälar, bönder, akademiker och mödrar och tänk att FN nyligen nödgats skriva en resolution om att man speciellt i krigs- och krissituationer ska tillvarata kvinnors unika överlevnadskunskaper och sammanhållande inverkan. ÅR 2009!! Det borde vara självklart och det är oerhört svårt att föreställa sig att det inte är det, när man sitter bland så kompetenta och fina kvinnor och jag är bestört, men det beror säkert på att jag är så oerhört tillvand att leva i ett av världens mest jämställda länder.
För här är det så ju självklart att vi är jämställda, eller?
Så måste jag till manliga läsares eventuella besvikelse upplysa om att ni nästan inte förekom alls, som samtalsämne denna kväll och inte i jämställdhetsfrågor heller för övrigt. Vid min bordskant diskuterades politik, affärsverksamhet, erfarenheter vid skilsmässor, karriär samt en liten smula barn, allt på ett berikande, förstående och lärorikt sätt och stundtals med dynamiskt temperament och bestämdhet. Jag trivdes storartat med både sällskapet och stämningen, och efter maten och när Karaoketävlingen spårat ur och de yngre deltagarna började längta efter Munkkällaren, så beställdes det taxibilar dit. Vi "veteraner" (40+) fick fritt inträde mot uppvisande av leg (!!) och i Schlagerbaren, där det var det ljummet när vi dök upp, dansades och skrålades det snart intensivt av hjärtats lust.
Inget ont om män, jag tycker jättemycket om män och det finns jättemånga fina sådana, som inte förtrycker, slåss och krigar och så, men precis som att ni män ibland föredrar att umgås utan kvinnor, så trivs jag i enbart kvinnosällskap då och då. Det blir mera avslappnat liksom, eftersom män föds med inställningen att "det här klarar jag" och kvinnor med inställningen " det där klarar jag aldrig" grovt sorterat alltså. Just därför så uppstår det en annan självklar förståelse och avspänd stämning "köns åtskilt" och det är väl bra med variation, alltså ibland tillsammans och ibland inte, för då längtar man liksom mera efter varandra sedan.
Nästa "tjejfest" hoppas jag kommer att arrangeras på Internationella Kvinnodagen den 8 mars utav någon större förening eller klubb, med resurser och intresse. Så hoppas jag att det blir ett årligt återkommande evenemang och om inte, så kan vi väl i alla fall luncha ihop om det är öppet någonstans en söndag i mars? Eller träffas på "Afternoon Thé" på Wisby Hotell?
Stort tack för senast Kia & Tessan
& Good luck out there