Insändare: Kulturmiljövärden måste skyddas

Samhället - vår "gemensamma sektor" utgörs av en arena där motstående intresse ska jämkas samman för allas bästa och det är naturligt att konflikter uppstår och intressemotsättningar ventileras på olika sätt, även genom påtryckningar på politiker.

På denna arena verkar således Länsmuseet på Gotland genom att på uppdrag av kommunen och ibland staten ta fram underlag för myndighetsbeslut. Länsmuseet och dess antikvariska expertis (kulturhistoria, arkitektur, landskap) har en naturligt konservativ roll, knuten till sitt uppdrag och ses ofta som nejsägare, enligt reaktioner och kommentarer vi har erfarit.

Vi tycker att denna bild av vårt arbete är förståelig men ändå något orättvis. Länsmuseets kulturmiljöarbete går inte ut på att stoppa utvecklingen! Däremot vill vi bidra till att det som görs utförs med respekt för den fantastiska kulturmiljö i form av unika bebyggelsemiljöer och det öppna kulturlandskapet som är utgångspunkten för Gotlands attraktionskraft och framgång vad gäller bland annat besöksnäringen.

Länsmuseet har sålunda inte motsatt sig exploateringen av Gustavsviksområdet (förutom själklart för partiet framför begravningsplatsen), eller Norderstrand. Vi har inte sett något hot i utvecklingen på Furillen och de smakfulla byggnadsförslag som presenterats där, vi har inte gått emot utbyggnaden av biblioteket eller kongresshallen (men haft synpunkter) och vi ser med spänning fram emot en väl genomförd utbyggnad av markområdena söder om Visby.

Däremot tjatar vi återkommande om att det som görs måste, i allmänhetens intresse, göras med hög kvalitet och med respekt för befintlig kulturmiljö. Vi menar att utvecklingen måste ske med bibehållande av vår idag kanske största ekonomiska utvecklingsfaktor- våra fantastiska kulturmiljöer i Visby och på landsbygden.

Därför klagar vi oåterkalleligt när byggnadsplaner i känslig öppna landskap eller i ängsmark presenteras, eller när kataloghus utan anknytning till vår byggnadstradition planeras i högt värderade bebyggelseområden som tex i närheten av våra kyrkor. Vi protesterar också när husvagnshus placeras på rad ute vid havet på det anskrämligaste, ja enligt flera reaktioner vi noterat angående Snäckstugorna, förnedrande sätt för känslorna av vad Gotland bör stå för av smakfullhet och kvalitet.

De reaktioner som nu formuleras i massmedia genom uttalanden från företrädare för näringslivet ska ses för vad de är - partsinlagor för privata ekonomiska intressen.

Dessutom utförs pianistbeskjutning eftersom regelverken inte är något som spikas av våra lokala tjänstemän och politiker.

Så har alla rätt att ansöka om vilka fula eller vackra byggnadsplaner som helst liksom de som enligt regelverken kan ses som sakägare har rätt att överklaga. I slutändan är det våra politiker som beslutar inom ramen för satta samhälleliga överenskommelser.

Kritiken mot politiker och myndigheter kanske kan förstås som uttryck för en irritation över oklara förutsättningar och dåliga beslutsunderlag, något som också försvårar arbetet med skyddet för kulturmiljön och för Länsmuseets del kan leda till att vi ibland darrar på principerna och ibland ger otydliga och inkonsekventa remissyttranden. För att bemöta kritiken och göra förutsättningarna tydligare för alla finns egentligen bara en väg framåt och det är att utarbeta väl genomförda översiktsplaner som ersättning för de idag helt överspelade planerna med rötter i 1970-talets fysiska riksplanering. För detta har länsstyrelsen men i första hand kommunen ett fullt ansvar.

Alla aktörer i denna exploateringens balansakt skulle vinna på ökad tydlighet i förutsättningarna. Detta gäller kanske framförallt exploatörerna som i ett tidigt skede skulle veta vilka villkor som gäller men också våra politiker i byggnadsnämnden skulle få hjälp i sitt svåra och viktiga arbete.

Länsmuseet kommer framöver att öka sina ansträngningar att ge välmotiverade remissyttranden, för att i allmänhetens intressen skydda vad vi anser är höga kulturmiljövärden samt krav på bra arkitektur i framskjutande lägen. Närmast i tid ligger ett kraftigt avståndstagande från att i detaljplanen för Snäck, vilken ligger för beslut 26/6, permanentera de fasansfulla villavagnarna närmast havet.

Att villavagnarna inte ligger precis vid havet betyder ju inte att Snäck camping inte kan utvecklas, varför någon näppeligen kan anklaga oss för att vara bromsklossar i detta specifika fall.

Frågan är således inte om våra naturresurser ska utnyttjas utan på vilket sätt.