Den aktuella filmen om Josefin Nilsson har lett till kraftiga reaktioner. Manifestationen utanför Dramaten fick häftigt genomslag. Kommentarerna på sociala medier lät inte vänta på sig. Upprördhet och ilska.
Ännu en kulturman har uppenbarat sig efter den Kulturman som valsat runt och fått Svenska Akademien på obestånd.
En kulturman på Dramaten där man uppenbart varit lika handfallen när det extrema våldet mot Josefin Nilsson utspelade sig under flera år och som så småningom gick till domstol. Med upprörande strafflindring i hovrätten. Våld mot kvinnor är väl inte så farligt – det tycks vara signalen.
Dramaten som nationalscen har ett särskilt uppdrag från oss skattebetalare. Den ska stå för både konstnärlig kvalitet och hög moral. Och att våga sätta moralen i verket när det oacceptabla och vidriga händer.
Och nu, än så länge, en undfallenhet från Dramaten. Låt vara att Dramaten just ställt in den aktuella uppsättningen, men det krävs mer än så. Kulturmedia har ofta varit påfallande försiktiga, men nu pyr det och kommer nog att flamma upp till en nyttig och nödvändig debatt. En fortsättning i spåren av Kulturmannen i Akademiens närhet.
För ett år sedan stod kulturpersonligheter i långa rader på Dramatens scen som en manifestation för metoo-rörelsen. Det var bra, det var löftesrikt. Men var är dessa personer nu med kommentarer?
Förhoppningsvis kommer de ut i ljuset, liksom Dramaten själv och andra teaterhus. Och många andra i kulturvärlden.
För våld är våld om än i kärleksrelationer. Våld är våld om än begångna av kulturmän.
Höj rösterna igen – inte bara i kulturvärlden. Det måste bli slut på mäns våld och övergrepp i nära relationer. Det måste bli slut på patriarkalt beteende och snedvriden könsmaktsordning i samhället. Männen måste ta sitt ansvar. Det hastar.
Minns Josefin Nilsson (”Josa” som Marie Nilsson-Lind så kärleksfullt talar om sin syster) – en fantastisk artist och en fin, underbar människa.