Kristendom i Sverige - vad då?
Foto: Tommy Söderlund
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Åtminstone är det så på Gotland i många kyrkor att det bara sitter några få som lyssnar.
Är det kanske så att många inte tycker om det här med mässa och därmed nattvard varje gång och att hellre kalla till gudstjänst med nattvard ibland.
Man undrar hur det kommer att bli med alla invandrare som har en annan religion med sig, en religion som för oss är ganska främmande, särskilt deras syn på kvinnan som inte får bestämma över sitt eget liv. Jag har inget emot invandrare som måste fly från sitt land, undan förtryck av olika slag. De får gärna komma till oss för vi har råd att ge hjälp och skydd åt människor som har det svårt, men man tycker ibland att de kan ta seden dit dom kommer.
En annan sak som nog bekymrar många är våldet i vårt land som tycks bara bli värre och värre, särskilt bland de unga.
Är det kanske så att en del beror på att vi har lämnat den kristna etiken och de tio budorden som grund i samhället.
Vi vill väl ändå tro att Sverige är ett kristet land och att de tio budorden som grund i samhället.
Vi vill väl ändå tro att Sverige är ett kristet land och att vi måste vara rädda om vad det innebär för varje människa.
Jag har lämnat Svenska kyrkan för jag tillhör svenska missionskyrkan, men går gärna dit ändå.
Ja, det kunde vara mer att fundera på, men jag vill inte vara gnällspik men ändå en röst mot avkristning av vårt land, och så vill vi väl överlämna ett samhälle till kommande generationer där lag och ordning råder.