Konstig forskning till grund för jordbrukspolitik

Gotland2006-03-28 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jordbruksministern deklarerade häromdagen att nu skall de ekologiska livsmedlen bli mer tillgängliga. För oss alla. Eftersom konsumenterna hittills visat ett så svalt intresse för de här produkterna vill regeringen hjälpa till. Ungefär tre procent av det vi köper är ekologiskt producerat. Utgångspunkten från regeringshåll är att det är svårt att få tag i produkterna och att det skulle vara orsaken till att det köps så lite. Om kommuner och landsting fullt ut inför eko-matsedel för dagis, skolbarn, gamla och sjuka kommer distributionsvägar att öppnas så att produkterna lättare når även oss andra. Så tänker Ann-Christin Nykvist. Hon säger att hon själv helst köper ekologiskt. Hon talar om det rätta vägvalet.
Målet är att år 2010 ska minst 20 procent av åkermarken vara omställd. Konsumtionen av ekologiska livsmedel skall ökas med det tredubbla mot idag. Det högre priset som eventuell bromskloss för konsumenters vilja att handla vill ministern få ner genom ökade subventioner. Högre pris kommer av kostsammare produktion, små volymer och för att avkastningen är drygt hälften av vad det konventionella ger. Hela satsningen är naturligtvis tänkt för miljöns skull. För att den ekologiska produktionen anses miljövänligare än den konventionella.
Samtidigt som den här nyheten når oss publicerar GT idag en artikel om Östersjöns framtid. Den är undertecknad av fyra forskare med olika bakgrund. Bland annat en docent i växtodling som uppger adress Sveriges Lantbruksuniversitet trots att han inte varit knuten dit på åratal!
Författarna menar att om vi satsar på småskalig ekologisk produktion så minskas utsläppen och Östersjön kan räddas. Då frågar vi oss var maten vi äter skall komma ifrån i ett sånt system. Blir liksom bara hälften kvar. Fler lösningar finns. Antingen kan vi nöja oss med hälften och importera det som fattas för att vi ska bli mätta. Därmed skulle vi exportera miljöproblem till andra länder.
Annars kan vi bryta ny åkermark! Finns ju mycket skog i Sverige. Och lite folk. För att uppnå samma produktionsnivå måste vi för varje omställt hektar nyodla ett ha. Att åkermark läcker näringsämnen är känt. Under de 30 år man mätt har det visat sig att det läcker ungefär lika mycket från konventionellt som från ekologiskt odlad mark. Ska vi med en utbyggd ekoodling ta mer mark i anspråk för odling betyder det mer urlakning/produkt.
Mer vallodling förespråkas av ekovännerna. Det betyder att de helst ser en animalieproduktion med uteslutande idisslare. Kor, lamm och getter(?) Fy för grisar alltså. Eller höns.
Underlaget som artikelförfattarna stöder sig på benämns BERAS-projektet. Studierna som de grundar sina antaganden på är gjorda under 1,5 år. På några enstaka fält. Det vill säga för kort och inte tillräckligt omfattande för att kunna betraktas som giltigt. Man utgår helt svalt från att om Polen och Baltikum satsar efter en konventionell västerländsk produktionsmodell kan kväveutsläppen i Östersjön öka med 50 procent. Får betraktas som nys. Sju av tio jordbrukare har också svarat att de är beredda att ställa om till ekologisk produktion. Undrar hur det frågeformuläret var utformat. De hyllas i alla fall av jordbruksministern.
En annan aktuell fråga är hur kossan från KRAV-gården kunde få BSE? Husse själv som bara haft ekologisk produktion sedan 2003 vet inte. Kon var ju äldre och kan ha blivit smittad tidigare. Känt är att de sluga prionerna som ställer till det för galna kor inte bara behöver förekomma i hjärna och ryggmärg. Det är de delarna som avlägsnas innan resten av slaktavfallet görs om till gödningsmedel för det ekologiska lantbruket. Animaliskt protein som gödning. Det är väl kretslopp det.
En liknande sjukdom drabbar får och heter då scrapie. I Island har får drabbats som betat på marker som tidigare varit fria från betande djur i evigheter. Det talar för att det skulle kunna finnas smitta i backen. Som kan tas upp av växten. Som sen djuren äter. Än så länge bara en hypotes. Det kunde man väl titta närmare på.
Läs mer om