Det är en plikt att överbevisa dem som inte tror.
Så citerades höjdhopparen Stefan Holm i en söndagsintervju.
Hur översätter man den plikten till klimatengagemang? För mig och för oss alla som deltar i gräsrotsrörelser. För politiker som inser att klimatet finns invävt i all politik, i alla politiska beslut.
Vad innebär det att tro på att klimatutvecklingen visar på att vi går mot global uppvärmning? Det kan innebära, att när du reser till fjällen, märker du hur trädgränsen har flyttats upp.
När du studerar äldre bilder av fjäll ser du att glaciärerna inte längre överlever sommaren. Du kan inte längre riktigt njuta av vädret, för i allt väder speglas klimatförändringen.
Det innebär att bli stum när vänner gläds över Thailandresor och andra flygmål. Det innebär en förtvivlans känsla när du från tunnelbanan ser vilka bilköer som söker sig in mot Stockholm på morgonen.
Du inser att grönsaksodlingens problem i södra Europa inte är en tillfällighet utan kommer att återkomma och återkomma, växa och växa.
Att stärka sin tro på att klimatet håller på att förändras är lätt. Den tron får du ständigt bekräftad. Du behöver inte fler vetenskapliga bevis. Erfarenheten ger dig ständiga bevis.
Det är en plikt att överbevisa dem som inte tror!
Här blir det svårt. Och det är därför det måste vara en plikt. Har man inte själv drabbats av att klimatutvecklingen blivit ett hot, kanske inte ens börjat oroa sig för om det är ett hot, då uppfattar man inte hotens röster.
Då tänker man på annat. Då flyger man till Thailand. Då njuter man av värmen. Då ser mat grönsaksproblemen som en engångshändelse. Då är de smältande glaciärerna ointressanta.
Det är en plikt att överbevisa dem som inte tror.
Det sägs, att hot inte är en bra väg. Att skräckscenarier inte skapar ny tro.
Att levnadsexempel kanske når fram. Katastrofer som berör den tvivlandes vardagsliv. Och att det hjälper om man erbjuder ett hopp, en lösning.
Det finns olika lösningar, individuella och politiska. De bidrar på olika sätt till en möjlig lösning. Klimatramverket. Klimatlagen. Järnvägsunderhåll. Elbilar.
Den lösning jag själv försöker framföra och erbjuda är Klimatsvaret – CCL Sverige. Den innebär att införa en stadigt stigande koldioxidavgift som i lika delar utbetalas till varje vuxen medborgare.
Förslaget kallas Avgift och Utdelning (A&U) och den har flera fördelar: vi blir alla engagerade i omställningen; de som släpper ut mer får betala mer och den kan bli accepterad av alla partier.