Ännu i dag mer än 30 år sedan Havorringen fritogs så råder samma tystnadskultur inom nuvarande museiledning som dåvarande som anbefallde total tystnad.
Kardinalfelet var att blanda in polisen. Allt var ett internt practical joke vilket kan liknas vid vita Rosens kamp mot Röda Rosen om dyrgripen Stormumriken.
Vita Rosen var oroliga för Stormumrikens säkerhet då den omplacerats från en säker förvaring till simpelt öde i en bräcklig glasmonter med undermåligt lås och lokallarm. Ledaren för Röda Rosen stod på sig. Stormumriken förvarades visst på ett tryggt och säkert sätt.
Nej den kunde inte stjälas!
En av gossarna inom Vita Rosen planlade fritagningen av Stormumriken med en taktik som fått självaste Rosa Pantern att gräma sig av avund.
Han lurade fullkomligt skjortan av de ur Röda Rosen som vaktade på Stormumriken.
Vita Rosen hade nu bevisat att Stormumriken kunde stjälas och paniken spred sig inom Röda Rosen. Och kommissarie Björk, ja han kliade sig i huvudet för han begrep inte ett dugg.
Röda Rosens gossar och jäntor gjorde nu som de skulle.
De berättade för kommissarie Björk som visserligen lyssnade men tittade åt ett annat håll att förövaren hade flytt åt alla håll och kanter även utomlands.
Och tystnaden och självgodheten lade sig tungt inom murarna i den lilla staden och dess fromma borgare.
Skäms på er och då menar jag de som visste vad som hänt med Stormumriken men som krökte rygg och var tysta som muren.
Skäms på er även ni på den lilla stadens tidningsredaktioner som visste men i stället för att skriva som det var lyssnade till vad Röda Rosen ville ha på pränt för dagen.
Skäms även på er inom nuvarande museiledning som inte har kurage nog att engagera er för att svenska folkets praktföremål Havorringen ska återförenas med resten av prylarna ur det romerska bronsspannet.
Dessutom! Om jag kunde skulle jag återkalla den vikingatida fingerguldring med de sjutton runorna vilken jag överräckte till förra chefen för museet. Det var ett fatalt misstag...