I en insändare ställer sig Naturskyddsföreningen och Bevara Ojnareskogen frågan om man kan lita på svenskt rättsväsende. Samtidigt drar de orimliga paralleller till massmordsrättegångar och sprider vilseledande information om rättsprocessen kring vår verksamhet. Varför? För att olika domstolar har kommit fram till olika resultat? För att de inte håller med om utfallet av domen? För att de själva fått avslag på samtliga av sina yrkanden?
Det visar på okunskap och ovilja att acceptera vårt svenska rättssystem. En oförmåga att inse att man förlorat målet därför att man har fel, både i sak och juridiskt. I sin självberättigande övertygelse letar de förklaringar och fabricerar verkligheten.
Rättsprocessen har följt tågordningen i det svenska rättssystemet från lägsta till högsta instans, gällande såväl tillåtligheten som villkor och verkställighet. Och en högre instans väger alltid tyngre än en lägre. Det är så systemet är konstruerat.
Kvar är det faktum att domstolen avgjort frågan redan för tre år sedan. Tillåtligheten avgjordes 2009 och har vunnit laga kraft. Att motparterna försöker påstå något annat, är bara deras taktik för att fördröja vår verksamhet.
Det är också en av anledningarna till att Nordkalk fick omedelbar verkställighet och att HD avslagit begäran om inhibition i samtliga fall. De aktivister som sätter sig över rättsordningen genom att stoppa våra arbeten begår, förutom straffbelagda gärningar i brottsbalken, också ett övergrepp på vårt svenska rättssystem.
Hänvisningar till EU-domstolen har heller inte relevans, då samma frågor tidigare fått avslag i både MÖD och HD. EU-kommissionens försök att ingripa i den svenska domstolsprocessen på uppdrag av miljörörelsen är ytterligare ett bevis på att det är miljörörelsen som försöker omkullkasta vårt svenska rättssystem.
Samtidigt påstår insändarna att överklagan från ideella naturorganisationer och Naturvårdsverket skulle "visa på ärendets betydelse". Som om dessa organisationer står över allt annat och oavsett om det gäller natur eller juridik skulle vara den allvetande med tolkningsföreträde i de rättsfrågor som prövas.
Mark- och Miljööverdomstolen har i sin dom avslagit samtliga yrkanden som inlämnats av både Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och Bevara Ojnareskogen. Och de yrkanden som framfördes då, är samma argument som nu förs fram i media. De fick inget gehör för sina åsikter i domstolen.
Riskerna har utretts ordentligt innan domstolen givit oss tillstånd med dispens från artskyddsförordningen. Och något annat skydd finns inte på vår mark. Ett visst ingrepp på miljön i området kommer oundvikligen att ske. Men det är det förhandlingarna har handlat om. Vi förstör inget dricksvatten och utrotar inga rödlistade arter. Nu återstår för HD att besluta om prövningstillstånd av villkoren, som enligt domen ska vara utformade ungefärligen i likhet med tillståndsansökan. De villkor som givits är hårdare än så. Några villkor som säger att verksamhet inte får bedrivas finns inte.
Så kan då insändarna acceptera den dom som MMÖD beslutat, efter 7 år av juridiska processer och lika lång tid av omfattande miljögranskning? Nej. De väljer att istället ifrågasätta hela vårt svenska rättssystem. De ifrågasätter domare och jurister och gör jämförelser med Quick och Assange. Det är inte bara osmakligt, det visar också på att de är beredda att ta till vilka knep som helst för att få någon att tro på dem. Så vem i hela världen kan man lita på? Svaret är enkelt - definitivt inte Naturskyddsföreningen och Bevara Ojnareskogen.