Kalk, arbete, natur och vatten

Gotland2012-08-30 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kalk är en nödvändig råvara inom en mängd produkter. Inom industrin används den i reningsprocesser bland annat till det svenska stålet och till rening av socker, det används vidare till rening dels som chock i sjöar som blivit sura även i filter för att rena luft eller vatten. Kalkens kristalliknande form och egenskap att binda organiskt och andra orenheten är helt unik.

På Gotland finns det kalk som är relativt enkel att bryta och frakta på ett miljömässigt bra sätt. Kvaliteten lämpar sig väldigt bra för industrin därför är kalken så attraktiv. Liknande kvalitet finns inte i Östersjöområdet utan kräver långa transporter. Brytningen sker på ett kontrollerat sätt med metoder som gör relativt små sår i naturen utöver att det lämnar en stor grop där stenen varit.

I dag finns det inte vatten på norra Gotland, särskilt sommartid. Om inget görs så blir det stora problem i framtiden. Lösningen temporärt är att gräva en ledning från Bästeträsk och använda det vattnet att dricka. Tyvärr så håller inte vattnet tillräcklig bra kvalitet så det är bara en temporär lösning. Framtida lösning är en stor reservoar som kan fyllas med färskvatten och forslas norrut.

En sådan reservoar är kostsam och tveksamt var den ska ligga. Här sammanfaller kommunens behov med Nordkalks. Så länge brytningen sker på plusnivå så finns ingen risk för inträngning av annat vatten.

Arbetstillfällen är få på Gotland, de vi har måste vi försvara annars dör Gotland och särskilt landsbygden är i ett utsatt läge.

De värden som kalkbrytningen ger är ovärderliga för Gotland och uppemot 750 sysselsätts inom kalk- och cementindustrin på norra Gotland. Om brotten försvinner, försvinner jobben och bygden dör och avfolkas väldigt snabbt. Andra jobb finns inte att få så det blir att flytta från ön för många.

Gotland kan inte riskera att Nordkalks brott stoppas, då äventyras väldigt mycket som inte går att återställa. Om nu Gotlands bästa ska gälla. Allt detta framkom vid seminariet 2006 i Bläse och de flesta som i dag är aktörer på ena eller andra sidan deltog där och vi var tämligen överens om slutsatsen vid seminariet.

Läs mer om