Jag var en av dem som applåderade
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag var en av dem som satt och applåderade hemma i soffan till de hårda ordalag som centerns företrädare använde mot facket när C-stämman som sändes i SVT-24 för någon dag sedan. Jag anser nämligen att det är skandal att man från fackligt håll alltid gömmer sig bakom kollektivavtalet så fort man anser sig bli felaktigt behandlad. Att man på detta sätt helt tar bort den individuella arbetaren ur sammanhanget, som inte ens har rätt att förhandla om sin egen lön, för då bryter man mot det allsmäktiga kollektivavtalet. Som LO-anhängare ser man alltid så kortsiktigt. Jag anser att det är bra att även tjänster skall utsättas för den konkurrens som varorna alltid har blivit utsatta för. Om ett tillverkande företag i Sverige utsätts för konkurrens utifrån angående varornas pris, har man valet att antingen flytta produktionen utomlands eller att minska ner på lönekostnaden, antingen genom att sänka löner, eller genom att avskeda folk. Vilket val till sänkta löner man än väljer kommer att facket att motarbeta förslaget till den grad att det enda alternativet som finns kvar är att förlägga produktionen utomlands.
Vidare var jag glad när vår så kallade stadsminister öppnade för ökad rörlighet, inte bara av varor, utan även av tjänster inom EUs gränser och hur gott Sverige skulle må av det. Mer besviken blev jag när jag insåg att det endast var tomma ord, när jag såg att regeringen gav sitt samtycke när facket motarbetade de lettiska byggarbetarna i vintras. Jag tror att alla kommer att gynnas av lite konkurrens, även arbetarna. Jag anser även att man inte kan ta upp de stackars "arbetarna som sliter och drar det svåra för att få tillvaron att gå ihop ekonomiskt med låga löner". En arbetare inom tillverkningsindustrin eller byggindustrin idag har betydligt mer i ingångslön än nästan vilken akademiker som helst. I detta läge anser jag inte att det är konstigt att företag lägger sin tillverkning till andra länder, jag anser snarare att det är konstigt att någon vill vara kvar i ett så företagsfientligt land som Sverige.
Vad gäller Sven-Olofs fordon anser jag att det kommer att bli mycket billigare med en ny regering. Nästa regering kommer förmodligen att lätta en del av de skatter som idag gör det näst intill omöjligt att bo och leva på landsbygden. Även om f-premien höjs tror jag starkt på en sänkt bensinskatt.
Fortsatt vill jag även svara på borgarnas svåra beslut förra gången vid makten. Detta har pratats om rätt mycket, men eftersom Sven-Olof fortfarande inte kan förstå så tar vi det en gång till. Man tog då över ett sjunkande skepp med endast masten över ytan. Palme och Carlsson hade i omgångar eldat på ekonomin på samma populistiska sätt som Persson gör idag, utan en tanke på följderna. Det var endast Feldt som var förnuftig nog att vilja kyla av ekonomin, men honom hörde ingen på. När väl borgarna tog över fanns det ingen annan råd än att dra i nödbromsen och börja bygga på nytt, trots att man därigenom trampade på en del tår. Detta ser jag som den stora skillnaden mellan blocken idag. Vänsterkanten styrt av miljöpartiet och kommunisterna med sossarna som stödparti gör enbart det kortsiktigt rätta för att alla skall bli glada, medan borgarna tänker på landets bästa och är inte rädda för att ta kortsiktigt obekväma beslut för att alla skall få det bra på lite längre sikt.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag hoppas precis som Sven-Olof att väljarna tar till sig det som nämns i debatten just nu, för när vänsterkanten ligger på latsidan och inte anser att de behöver göra något för att rädda kvar makten, kommer borgarna med nya fräscha förslag som kommer att sparka ut tjockisen från Rosenbad om ett drygt år.