Olyckliga omständigheter resulterade i att både jag och min make i somras blev inlagda på den vuxenpsykiatriska slutenvården i Visby.
Detta var självfallet en oangenäm situation i sig självt, men samtidigt en förbluffande och positiv upplevelse, som inte enbart resulterade i rehabilitering och ökat välmående, utan också en enorm fascination och tacksamhet gentemot de hjältar som valt vårdyrket som sitt kall.
På de två avdelningar vi var inlagda för slutenvård upplevde vi höjden av medmänsklighet, omtanke och värme, samt en helt fantastisk vård.
Personalen på dessa två avdelningar tillhandahöll inte enbart omvårdnad enligt de rutiner och de praktiska åtaganden som ingår i deras arbetsuppgifter, utan visade prov på en medmänsklighet, omtanke, ett personligt engagemang och en värme som jag aldrig tidigare upplevt vid mina tidigare kontakter med vården, sluten likväl som öppenvård.
Den värme och genuina omtanke som genomsyrade hela verksamheten resulterade i att man som patient kände sig både omhuldad, uppassad, trygg och sedd som individ.
Vilket i sin tur främjade och påskyndade vårt läkande och gjorde vår tid på dessa två avdelningar så dräglig som någonsin möjligt trots omständigheterna.
Förutom medicinsk lindring erbjöds tröst, stöttning, motiverande och stärkande samtal, flexibilitet, närhet, samt en service som går att likställa med ett flerstjärnigt hotell.
Allt för att vi som patienter skulle må så bra som möjligt med hänsyn till omständigheterna och kunna fokusera på vår återhämtning, rehabilitering samt vårt läkande.
De togs även initiativ till individanpassad aktivering för att bryta tristessen, skingra alla jobbiga tankar och för att få byta miljö för en stund.
Att det existerade ett personalrum på varje avdelning inser jag men jag hade förmodligen inte kunnat peka ut var detta rum fanns eftersom det ständigt fanns personal på golvet bland oss patienter och närvarande ute på avdelningens umgängesytor, så att uppsöka detta personalrum fanns det aldrig behov av. Det var bara att haffa någon utanför dörren till sitt rum om behov uppstod. Dagtid likväl som nattetid.
All denna fantastiska vård levererades dessutom alltid med ett leende på läpparna. Inte för en sekund kände man sig som patient som en belastning eller upplevde sig vara till något besvär.
Oavsett önskemål, frågeställningar eller behov. Detta gällde all personal som arbetade på dessa två avdelningar.