När tekniska nämnden nyligen konfronterade befolkningen för att dialogisera parkeringssystemet i vardande, fick jag lära mig att ord helt kan ändra innebörd. Ordet är sökresa. Förr var det en arbetsmarknadspolitisk beteckning på en resa som en arbetslös person, med statligt bidrag i handen från arbetsförmedlingen, företog för att söka arbete, företrädesvis på fastlandet. Nu har ordet fått en ny innebörd, i varje fall i parkeringsbyråkratkretsar. Nu avses en, oftast frustrerad, bilist som kör runt och söker efter en ledig parkeringsplats. Mitt liv har därmed delvis fått en ny innebörd - jag är en sökresenär.
Jag har tidigare konstaterat att parkeringsplatserna i innerstaden är för få, och färre blir de också dessvärre i och med inrättandet av den nya mötesplatsen på Stora Torget. Dessvärre minskar inte behovet i samma utsträckning. Tvärtom ökar det i och med byggandet av nya bostäder även så tillkomsten av Kultudralen.
Tekniska nämndens ordförande, Tommy Gardell, bedyrade att inga beslut ännu fattats, men att ett tjänstemannaförslag till beslut finns. Detta innebär att man först ska ta beslut om avgifterna, det vill säga om man ska ha avgifter över huvud taget och i vilken uträckning, sedan ska man utarbeta detaljer och riktlinjer för boendeparkering för att ta beslut om detta senare.
Kanske finns det någon som tycker att det är roligt att betala parkeringsavgifter, jag har dock aldrig sett någon skratta på vägen till parkeringsautomaten eller när man ställt in parkeringsskivan.
Möjligen, för att inte säga troligen, kommer politikerna i tekniska nämnden att besluta att långsiktigt införa parkeringsavgifter. Det må vara så, men då vill jag veta för vad och hur mycket jag ska betala för att kunna parkera min bil och hur man avser att lösa bristen på parkeringsplatser i innerstaden.
Folkpartiet anser att nämnden bör föreläggas ett sammanhållet förslag för beslut, som i god tid presenterats för berörda, och där frågan om hur boendeparkering ska lösas finns med. Hur ställer sig övriga partier?