Trädgårdar iklädda gamla lantbruksmaskiner, fula skyltar, bilar, uppbrutna stubbar från hyggen och kilometervis av ensilageplast. Stenar och gamla dieseltankar spraymålade med vitsigheter.
Det har vi vant oss vid att se. Vi som åker förbi. Åtminstone här ute på landet.
En tråkig syn. Inte minst för den det riktas till. Som vanligtvis är en jubilar av manligt kön i trettioårsåldern.
Själv var jag med och inhandlade minigris till en som fyllde jämnt och verkligen inte önskade sig fler husdjur. Det var mycket länge sen nu.
Den ironiska generationen var knappt påtänkt. Inget verkar ha blivit bättre.
Bristen på humor hos de så kallade vännerna i samband med bemärkelsedagar verkar bestå och har också blivit tydligare.
Vem ska egentligen skratta, är det tänkt?
Initiativ och handlingskraft saknas inte då installationerna kommer på plats. Aktionerna liknar då som nu mer förakt än ironi.
Festföremål! Bjud inte packet på festen!