Internationella kvinnodagen - en förlegad högtidsdag?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
TV4 intervjuade under sändningen alla deltagare i programmet, samt män och kvinnor ute på gatorna i Stockholm och meningarna gick brett isär om kvinnodagen. Det mest enande som sades var i alla fall, oavsett om en kvinna eller man intervjuades, att alla mammor eller någon annan närstående äldre kvinna till den intervjuade värderades högt för sin vägledning och omsorg, men annars så var kommentarerna rätt slätstrukna och viljelösa.
Baserat på det samt det ljumma intresset som jag själv har känt här på Gotland, när jag bland mina vänner och bekanta försökt organisera ett gemensamt firande av denna dag, så kan man fundera över huruvida det längre finns någon anledning att uppmärksamma Internationella kvinnodagen? Vi i Sverige har ju hunnit nästan längst i världen med jämställdheten. Alla har rösträtt, samma rätt till arbete och utbildning och rätt till barntillsyn. Det finns kvinnor i stort sett i alla styrelser av betydelse, en hel del kvinnliga chefer och högt uppsatta politiska maktpersoner.
Vad mera har vi kvar att kämpa för? Vägra kallas hora och orgasm varje gång? Personligen så gillar jag kvinnosällskap. Jag känner en alldeles speciell närhet, förståelse och avkoppling bland kvinnor, men för det behövs det väl ingen speciell dag? En tjejträff då och då tillfredsställer ju det behovet, men man kan lyfta blicken lite längre bort och se hur andra kvinnor har det.
Utsatta och förtryckta kvinnor i vårt eget land och kanske framförallt kvinnor i andra och mindre civiliserade delar av världen, men till stöd för dem finns det ju en mängd olika nätverk, insamlingar och organisationer som man kan gå med i och stötta - året runt!
Nä, jag har svårt att hitta något starkt skäl att uppmärksamma Internationella kvinnodagen längre, bortsett ifrån att jag skulle njuta av kvinnogemenskapen.
Historiskt kan jag dock tänka mig ett skäl, nämligen för att hedra våra förmödrar som bäddat så bra för oss hittills, och tänk om vi kunde gör det tillsammans år 2010, alla vi som är för jämställdhet. År 2010, 100 år efter att kampen startade under enade former. Ska vi göra det?