Mitt vittnesmål efter tre månader som följeslagare på Västbanken.
Kränkningar av de mänskliga rättigheterna, trakasserier, sammandrabbningar och våld; men även det starka hoppet, ett stort engagemang för en bättre framtid och tron om en framtida fred, det blir mitt vittnesmål.
I tre månader 2018 befann jag mig på Västbanken i Betlehem som ekumenisk följeslagare i ett internationellt team.
Vi observerade och rapporterade om kränkningar som sker av de mänskliga rättigheterna i området.
Följeslagarnas närvaro är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler.
Syftet är att genom icke-våldslig närvaro kunna vidga handlingsutrymmet och ge hopp och stöd åt dem som arbetar för fred.
En av våra många uppgifter var att närvara vid skolor som har militär närvaro, där det ofta rapporteras om sammandrabbningar mellan befolkning, bosättare och militär.
Internationell närvaro efterfrågas för att minska våldet.
Vi fick se det positiva resultatet av preventiv närvaro när lärarna bekräftade att situationen var lugnare de dagar vi var på plats.
Jag är dock vittne till sammandrabbningar i skolornas närområde när barnen visar sin frustration över att leva under ockupation genom att kasta sten mot militär eller bosättare, militären besvarar då med tårgas, gummikulor och ibland nattliga tillslag i byn. Detta kunde även ske i omvänd ordning.
Men jag är även vittne till lärarnas engagemang att skapa en säker miljö för barnen och deras motivationsarbete att barn ska återvända till skolan efter att ha missat delar av läsåret då de suttit häktade misstänkta för just stenkastning mot militär eller bosättare. Det är just dessa lärare som följeslagarna stödjer i arbetet att minska våldet i området och säkra barnens tillgång till utbildning.
Som följeslagare mötte vi både lokala och internationella organisationer som arbetar för fred.
Deras engagemang är en inspiration då jag sett de trakasserier, kränkningar och motgångar de utsätts för i sitt arbete.
Ekumeniska Följeslagarprogrammet är den internationella organisation med flest individer i fält på Västbanken, våra rapporter sprids därför till vissa av de internationella organisationer och organ som underlag för deras insatser och analyser.
”Berätta vår historia” är något som ofta sades till mig och som jag bär med mig.
Jag är vittne till många kränkningar av de mänskliga rättigheterna, men jag är även vittne till de som arbetar för fred och det starka hoppet om en bättre framtid.
Att sprida mitt vittnesmål är mitt nuvarande uppdrag, alla kan vi göra något.