Inga goda tecken
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
MÀnniskan Àr ett invecklat och motsÀgelsefullt vÀsen och varje mÀnniska har en unik, personlig och alldeles egen genkonstellation. MÀnniskor har, var och en, sjÀlvhÀvdelsedrift och sjÀlvbevarelsedrift. Men mÀnniskor kan inte leva i samliv med varandra pÄ jorden utan att göra varandra illa. Och mÀnniskans vÀrsta svÄrigheter uppstÄr, nÀr hon fÄr tillfÀlle att göra som hon vill. DÀrför behövs FrÀlsaren, försoningen, förlÄtelsen, nÄden.
MÀnniskan Àr orolig, Ängestfull, missmodig. HÀndelsernas ström leds av omstÀndigheter, som Àr omöjliga för mÀnniskor att förutse och bemÀstra DÀrför behövs den helige Anden.
MÀnniskan uppfattar och förstÄr sin jordiska tillvaro som full av motsÀgelser, som ett motsatsspel, och hon drömmer om en motsÀgelselös tillvaro. Och hon drömmer om den dag, nÀr hon till 100 % vill det hon gör, och till 100% gör det hon vill i alla lÀgen. DÀrför behövs lÀran om de yttersta tingen, bortom tid och rum och bortom döden.
Men i den vÀxande förmörkelse som sekulariseringen innebÀr, framtrÀder den gudlösa ideologi, som styr vÄra samhÀllsmedborgares tankar och vÀrderingar, som mörkrets frÀmste förkunnare. Och Svenska kyrkan stÄr vanmÀktig inför allt detta. Det Àr inga goda tecken.