INSÄNDARE: I Uppsala bråkar man också om kongresshall

I Uppsala kommun har liksom på Gotland förts en diskussion om bygge av en konferenshall. Det styrande vänsterblocket i Uppsala har med stöd av folkpartiet beslutat sig för att bygga ett "Musikens hus" som också skall användas som konferenslokaler. Själva byggnaden mitt inne i stan beräknas kosta nära 700 miljoner kronor. Därtill kommer kostnader för att bygga underjordiska garage. Protesterna mot detta centrala skrytbygge har varit omfattande från en stor folkopinion liksom från centern, moderaterna ock kristdemokraterna. Opinionen har krävt folkomröstning i frågan men protesterna har hjälpt föga. De styrande har kört över opinionen. Så fungerar i regel den s.k. representativa demokratin. Politikerna är mer intresserade av att bygga äreminnen över sig själva och att förse sig med höga löner än att lyssna till väljarnas åsikter. För att klara ekonomin i framtiden håller nu Uppsalapolitikerna på att sälja ut kommunens tillgångar, rasera långvård och äldrevård, försämra för skolor och strunta i vägunderhåll.
Jag har därför full förståelse för de ungdomar som i protest mot ett konferenshallsbygge i Visby tog sig in i en lagerlokal i för att demonstrera sina åsikter. Vissa skribenter har överreagerat och djupt fördömt ungdomarnas tilltag. Fördömanden har t.o.m. kommit från en person som skryter med att vara värnpliktsvägrare, vad nu fördömanden från en sådan person kan vara värda. Med den erfarenhet jag har från Uppsala ställer jag frågan: Vilka möjligheter har vanligt folk att påverka politiken när politiker aldrig lyssnar till sina väljare. Den representativa demokratin är inte fulländad.
Oftast är det en liten grupp inom varje parti som nominerar vilka personer som skall vara med på vallistorna för varje parti. Väljarna känner oftast inte till vad de olika personerna på listorna står för, om de är nickedockor åt partitoppen eller om de vill försöka företräda sina väljares åsikter. Var och varannan dag kan vi i gotlandstidningarna läsa om nedläggningar i sjukvården, indraget understöd för vägunderhåll och snöröjning på landsbygden, försämrade förhållanden för räddningstjänst och brandtjänst på landsbygden, nu senast om nerläggningen av rehabiliteringen i Hemse (tack för en engagerad och bra insändare, Angelica Dunstrand). Oftast är det gamla, svaga och landsbygdsbor som drabbas av politikernas nerdragningar, människor som har svårt att hävda sig och försvara sig. Man tycker väl att politiker skulle kunna tänka lite framåt och inse att de själva kan bli gamla och sjuka. Men tydligen räknar de med att alltid och obekymrat få köra vidare i sin välbetalda och välpensionerade gräddfil.
Så länge politiker nonchalerar och kör över starka folkopinioner är den representativa demokratin inte liktydig med god demokrati. Att i en sådan värld beteckna några ungdomars demonstration i ett varulager som ett sätt att visa utomparlamentarisk makt blir löjeväckande.
Att den representativa demokratin dessutom har andra svagheter illustreras dagligen. Ett litet miljöparti med skickliga politiker i toppen tillåts helt och hållet styra Sveriges försvarspolitik, energipolitik och miljöpolitik på grund av socialdemokraternas begär att hålla sig kvar vid makten. För de ledande socialdemokraterna är det viktigare att sitta kvar vid makten än att föra en vettig politik. I händerna på Göran Persson är de gotländska riksdagsledamöterna bara nickedockor. Hade de mot regeringens vilja röstat nej till försvarsbeslutet om nedläggning av P 18 skulle straffet säkert ha blivit att Gotland blivit helt utan statliga ersättningsjobb. Så mycket är den representativa demokratin värd! Eftersom andra debattörer tidigare citerat Voltaire skulle jag gärna vilja modernisera och travestera Voltaires uttalanden: "Jag delar inte din åsikt men du får gärna uttrycka den bara du låter mig bestämma!"

Insändare: I Uppsala bråkar man också om kongresshall