Hur kan storspovarnas skrik låta så sorgesamt i augustikvällen? Ett utdraget skri av vemod och farväl. Till skillnad mot vårens hoppfulla, längtansfyllda.
De drar söderut nu... Tröstar mig med gräshoppsknatter som ljudligt lovar: de kommer igen till våren. Trösterika, årstidsbundna, regelbundna återkomster.
Låt det vara så!