"UTE och HEMMA". Så hette på sin tid sjömanskyrkans tidning. Rubriken kan handla om ett biskopsval också.
"För visst vill vi gotlänningar att vår biskop också skall vara utlandskyrkans biskop? Annars äventyrar vi hela stiftets existens. Då kommer det att dyka upp nya krav på att vi skall ingå i något annat stift - och det vill vi väl inte?" (Inger Harlevi, GA 17/12).
Inger Harlevi har rätt i att koppla frågan om biskop till frågan om Visby stifts framtida existens. Men lite djärvt, kan tyckas, att med ledande frågor tala om vad "vi gotlänningar" vill eller inte vill.
Man borde kanske inte som före-detting blanda sig i - men gotlänning är jag. Med rätt att i ärendet tänka och tycka.
Jag vill inte att vår biskop också skall vara utlandskyrkans biskop. Jag vill inte, som enskild kyrkotillhörig på Gotland, att det stora antalet utlandsförsamlingar skall ha tungt vägande röster för vem som skall vara vår biskop eller inte.
Är han eller hon inte längre vår, kan vi lika gärna vara utan och tacksamt ingå i annat stift.
"Det vill vi väl inte?" - Skulle det vara så stor olycka? Knappast. Vi tillhörde en gång Linköpings stift. Dåtida möjligheter till kommunikation gjorde väl avknoppningen nödvändig.
Men i dag? Vi lär inte behöva sakna mer av biskoplig närvaro så än om vi, som nu, i praktiken redan är något av en utlandsförsamling.
Som eget stift måste också lilla Visby stift, vare sig man vill eller inte, hålla sig med eget stiftskansli och domkapitel eftersom ärenden och formaliteter som angår de stora stiften också måste handläggas här.
Det är inte gratis, det kostar slantar, som vi i en snar framtid kommer att få svårare att få fram vid sidan av de mera lokala behoven.
Jag hoppas att den visbybiskop som nu blir vald, blir den siste. Jag är övertygad om att Gotlands kyrka inte skulle falla i ruin men tvärtom vitaliseras. Här har under valprocessen vidlyftigt ordats om att SKUT så förträffligt kan lämna positiva bidrag till ön. Snömos. Lika lite det, som att vi här hemma skulle ha någonting alls att betyda för en utlandsförsamling utöver det ganska marginella. Medan däremot en samverkan med våra grannar på fastlandet nog skulle kunna bli till både glädje och nytta och vitalisera mer än någon utlandsförsamling.
Alltså: jag hoppas att kyrkomötet vad det lider fattar det vettiga beslutet att återföra SKUT dit det hör hemma. Om Visby stift därefter skall kunna bestå eller inte, får bli en senare och helt annan fråga.
Av de båda biskopskandidaternas s.k. "cv" (tidigare levnadsbana) framgår att den ene, med sin bakgrund, möjligen kan ha mer att betyda för utlandsförsamlingarna. Den andra kan Visby stift, möjligen inte så mycket UTE, men HEMMA. Det har han visat - just som stiftsprost.