Hemvärnets status måste uppvärderas
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I det nya insatsförsvaret där frivillighet till stor grad ligger till grund för personalförsörjningen har hemvärnet, och de där ingående nationella skyddsstyrkorna, både en naturlig och betydande roll. Den inhemska försvarsförmågan förbättras genom ökad utbildning och att de nationella skyddsstyrkornas volym blir tredubbelt så stor som de tidigare insatsplutonerna. Det traditionella hemvärnet, där alla som vill enligt försvarsministern ska vara välkomna, fortsätter verka som ett viktigt komplement till skyddsstyrkorna. Dessa styrkor med bättre utbildning, modernare materiel och uppgraderad personlig utrustning bidrar till att hemvärnets status förbättras.
Hemvärnet, de nationella skyddsstyrkorna, är en i Sverige stor militär enhet. Inte bara för soldaterna i hemvärnet är det viktigt att styrkorna också får den plats, den status de båda har och förtjänar inom Försvarsmakten. Idag råder det en uppfattning att chefen för Hemvärnet, rikshemvärnschefen, inte ska ha en grad högre än brigadgeneral. En förhållandevis ny grad inom det svenska försvaret vars tidigare motsvarighet var den fyrstjärnige översten inom armén som inte sällan innehade befattningen som regementschef, men att vara rikshemvärnschef är mer.
Personligen är jag av uppfattningen att det i en den allmänna uppgradering som nu pågår när det gäller Hemvärnet, dess uppgifter, utrustning med mera också borde ingå att chefen för denna i befolkningen djupt förankrade styrka är generalmajor eller generallöjtnant. Också med tanke på utlandskontakterna borde denna statushöjning av Rikshemvärnschefen vara till gagn för verksamheten samtidigt som det visar på Hemvärnets betydelse.