Håller folkhälsan på att bli en klassfråga?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Studien visar att barn och ungdomar i de lägre socio-ekonomiska grupperna är fysiskt inaktiva i mycket större utsträckning än barn i de högre. Så är till exempel. hela 60 procent av flickorna i gymnasiet i Stockholm i de lägre socio-ekonomiska grupperna fysiskt inaktiva. Över 80 procent av flickorna i de lägre socio-ekonomiska grupperna är ej med i någon idrottsförening. Dessutom konstaterar man att hela 60 procent av första generationens invandrarflickor i tonåren är fysiskt inaktiva.
Det är även mycket stora åldersskillnader vad avser den fysiska aktiviteten. Gymnasieungdomarna är fysiskt inaktiva i mycket högre grad än mellanstadieeleverna.
Man kan även utläsa det vi alla sedan tidigare har känt till, nämligen att de barn- och ungdomar som motionerar eller idrottar har en mycket bättre hälsa än de som är inaktiva. Studien bygger på 20 000 elever på grundskolans mellan- och högstadium samt gymnasierna i Stockholm, Lidingö, Helsingborg och Jönköping.
Vi har inte motsvarande siffror för Gotland, men man kan befara att det råder köns- och klasskillnader även hos oss, när det gäller den fysiska aktiviteten. Detta är mycket allvarligt och något som vi inom idrotten och kommunen tillsammans måste se över.
Vi får inte forma ett Gotland där vissa inte har råd att vara med i olika former av fysisk aktivitet. Den gotländska idrotten måste ha ett stabilt och starkt stöd från samhället för att inte våra 190 föreningar skall tvingas att höja sina avgifter. Vi bör kanske även se över de avgifter som kommunen i dag tar ut från föreningslivet?
Vi måste även kanske våga omprioritera medel till förebyggande verksamhet för att på sikt minska kostnaderna i hälso- och sjukvården? Vi måste också fortsätta och intensifiera samarbetet mellan idrotten och skolan på ön för att locka fler till regelbunden fysisk aktivitet.
Sist men inte minst så måste vi själva inom idrotten se över våra former, så att vi behåller ungdomarna längre upp i åldrarna och lockar de som i dag är fysisk inaktiva. Tänk bara vilken folkhälsoinsats det skulle vara att få de cirka 14 500 idrottande vi idag har på Gotland i åldern 7-20 år att fortsätta bara ett år till med sin aktivitet.