Gotlandsleden än en gång
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men för att inte alltför högflygande ambitioner om dess utveckling skall spräcka all initiativlusta från de lokala krafter som åberopas - låt mig återge Det Väsentliga på en normal cykelturists önskelista:
1) En bra cykel. Det har man själv en, eller kan hyra i ett kvalitetsutbud som på Gotland är unikt för Sverige. Redan här ligger ön i framkant.
2) Någonstans att proviantera för sina matraster i gröna backar. (Eller på en omtänksamt utplacerad rastmöbel vid någon skön utsikt.) Än finns några lanthandlare kvar, tätare trots allt än på fastlandet. Och just de är oersättliga för den cyklande, som ogärna släpar på större matförråd än nödvändigt. Så snälla, lägg inte ner fler!
3) Så kallade "vattenhål" (cyklistjargong) här och var, d v s matställen, kaféer och kiosker där en mör rumpa kan slå sig ner och svalna av en stund. Sådana vattenhål tycker jag har blivit glädjande många just sommartid. Och skulle de inte ligga just vid leden är det väl bara att sätta en skylt där, med en pil och uppgift om avståndet dit. Eller vad säger Vägverket...?
4) Information om sevärdheter, utöver de som naturligen erbjuder sig i form av skön natur. Och här har vi ju de vackra informationsskyltarna - är de inte ett par hundra? - som fint illustrerade och med flerspråkig text sprider all den kunskap om Gotlands natur och kultur som en vetgirig kan önska sig. (Och cykelturister ÄR ett vetgirigt släkte som regel.) Gotlandsleden berör redan nu ca hälften av dessa info-skyltar, kan kanske kopplas till fler. Ett uppdaterat nytryck av den lilla guide över Gotlandsleden som undertecknad skrev på Turistföreningens uppdrag i mitten på 90-talet kunde också vara värt en satsad slant. (På Cykelfrämjandet säljer vi många i vårt eget enklare omtryck.)
5) Någonstans att sova. Somliga tältar, andra föredrar kanske vandrarhem. Och de har också blivit allt fler! Och när nu veckouthyrningen av stugor tycks falna - varför inte skylta upp "Stuga att hyra" + priset per natt?
6) Sist men inte minst: Ett framkomligt underlag för cykelhjulen. Och det måste inte vara bredare än att två cyklar kan mötas, och det måste inte alltid vara asfalt! En hårdgjord grussträng, plan så att inte cykelkärran välter, är fullt tillräckligt för den anspråkslösa cykelturisten. Och långt mera värt,fast billigare, än en vägren inpå biltrafiken. Ur både trivsel- och trygghetssynpunkt! De enklare "cykelstigar" som nu utreds centralt av Vägverket är faktiskt något att ta fasta på. Varför de nu ska behöva "utredas"...?
Detta långa tals korta mening är helt enkelt denna: LÅT INTE DET BÄSTA BLI DET GODAS FIENDE!