Det finns många frågetecken kring regeringens förslag till nya storregioner. Den främsta är kanske varför nya storregioner behövs över huvud taget. En annan är varför förankringen och medborgarinflytandet prioriteras så lågt. Slutligen är det oklart varför regeringen valt att driva på processen ovanifrån, när de enda framgångsrika regionbildningarna har kommit underifrån på ett lokalt plan.
För Gotlands del finns det viktiga frågeställningar som aktualiseras när storregioner diskuteras. Till exempel är det välkommet med en diskussion om ett djupare vårdsamarbete med Stockholms läns landsting. Det är sant att med mer samarbete kan fler gotlänningar dra nytta av Stockholms stordriftsfördelar.
Men djupare samarbete kan åstadkommas även utan en ny regionindelning. Det är inte heller säkert att hela vårdkedjan förbättras med en ny storregion. Tittar vi exempelvis på antalet vårdcentraler per tusen invånare ligger Gotland långt över Stockholmssnittet. Med andra ord: när Stockholmspolitiker ska jämna ut skillnaderna mellan kommuner kommer vårdcentraler på Gotland att försvinna. Samtidigt riskerar gotlänningar betydligt högre landstingsskatt när vi tvingas betala för utbyggd tunnelbana i Stockholm. Dubbelt fel alltså.
Däremot kan regeringens svaga reformvilja, motsägelsefullt nog, leda till att Gotland slipper bli förlorare i en ny regionreform. Regeringens indelningskommitté har lämnat förslag om att Gotland ska bli en del av Stockholm först 2023. Innan dess ska vi ha två riksdagsval och förhoppningsvis byta regering. Dessutom vill regeringen att tre regioner (Norrland, Svealand och Västra Götaland) blir storregioner redan 2019 för att vara ”pilotprojekt”.
Och just eftersom att förslaget till nya storregioner är så illa förankrat i landet, lär pilotprojektens negativa effekter överskugga de positiva. Flera av länen som ska slås ihop 2019 protesterar redan nu. Protester som lär bli allt mer högljudda när effekterna av de påtvingade sammanslagningarna börjar märkas 2020. Kommer den rödgröna regeringen då orka hålla kvar vid idén om storregioner i sju år till? Svaret är nej – och om man bara kommer orka halvvägs är frågan varför man inte slänger förslaget i papperskorgen helt och hållet redan nu.