Gotland kan räddas om det blir lättare att starta enmansföretag
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det som oroar mig mer och mer är att fler och fler höginkomsttagare bosätter sig här på sommaren. Och därmed etablerar sig fler och fler krogar, med mera, avsedda för lyxkonsumtion på ön. Och därmed blir inkomstklyftorna mer synliga; vem som helst har inte råd med 200 kronor för en lunch mitt på dagen.
På många kulturställen och restauranger ser det likadant ut, strikta grå färgtoner och oljad ek, lammskinn och burgsviksmarmor och en spydig personal som bara värderar människor efter hur tjock plånbok kunden/gästen har.
Varför skall vi vara så tacksamma att överklass-svensson bygger stora vackra slott här på vår ö, när han ändå skattar någon annanstans, för att bara bo här under sommarhalvåret? Varför skall gotlänningen alltid stå där med mössan i hand och vara så in i h-vete tacksam? Det gagnar ju inte ön så mycket som det skulle kunna göra.
Jag är inte ett dugg imponerad av den här utvecklingen. När våra ungdomar går till AF, så ombeds de att flytta till fastlandet, för där finns arbete på den stora fabriken i den stora staden, medan landsbygden utarmas. Snart bor det bara pensionerade höginkomsttagare här på vår vackra ö. Hur kunde det bli så?
Något måste vara fel på hela systemet. Jag är inte ett enda dugg tacksam för att rika kommer hit och bygger, men gotlänningen är som väl som vanligt tacksam för att det finns jobb. Därmed trissas också priserna upp på tjänster och vi med normal lön får känna av det mycket.
Det behövs en ny ordning i det här landet där det lönar sig att starta enmansföretag, inte bara så kallade hushållsnära tjänster (alla kan ta vara på sin skit, även de som är höginkomsttagare). Skulle det vara lättare att driva ett enmansföretag i det här landet så skulle fler kunna bo kvar på Gotland, fler leva och må bra på landsbygden.
Men då skulle så klart försäljningen av antidepressiva läkemedel gå i botten. Men det är ett annat problem (för några få).