Insändare: Glöm din bitterhet, Henry Lindkvist!

Hej Henry Lindkvist!

Kul att gnabbas litet. De frågor Du ställde till mig 7/1, ställde Du redan 3/6 och 16/6 2009. Jag besvarade dem så fylligt som tidningsartiklar medger 11/6 och 19/6 2009. Du har nog inte glömt dem, men Du ville kanske ha andra svar. Därför upprepar jag dem inte.

Du förstår inte min omsorg om Gotlands försvar. Jag förstår inte Din likgiltighet för det. Det kan väl inte vara rimligt att detta nu endast består av 380 hemvärnare? Cirka en tredjedel är kvinnor. Dem kan man lita på, men gotländska män får väl inte gömma sig bakom dem? Att det i dag inte föreligger något hot, betyder inte att ett sådant inte kan komma. Man har ju inte en brandförsäkring för att man tror att det skall brinna, utan för att man vet att risken finns.

Att riva ner försvaret av Gotland gick mycket fort. Det var nog inte meningen. Att bygga upp det till godtagbar nivå igen tar lång tid. Återställs inte en liten "plattform" nu, då blir det omöjligt att höja beredskapen i tid, om ett hot börjar skönjas.

Du uppmanade mig - på skämt - att glömma Poltava. Jag uppmanar Dig - på allvar - att glömma bitterheten från Din värnpliktstid! Var inte långsint!