Jag blir lite konfunderad ibland, som när jag besöker små boutiquer runt omkring på Gotland. Det fullkomligt vimlar av massproducerat krafs ”Made in India”, precis som på Kanarieöarna.
Först undrar jag varför man inte försöker sälja genuint gotländskt hantverk, finns ju många otroligt duktiga hantverkare på Gotland. Tänk alla dessa produkter man kan framställa av ull till exempel. Visst finns det genuina, underbara gotländska produkter men varför är ”Made in India” så otroligt vanliga?
Jag undrar också under vilka förhållande dessa varor är framställda? Har boutiquerna kollat upp något? Är det barnarbetare, är det fattiga människor som arbetar för spottstyvrar? Man kan ju misstänka eftersom det antagligen är mycket billigt att importera detta krafs.
Priserna varierar något otrolig, jag har sett exakt samma produkt ”Made in India” variera från 75 till 650 kronor beroende på var den säljs. Jag har sett exakt samma snäckor säljas skopvis för 10 kr/skopa på Gotland som för 50 cent för 1 kg på Mallorca. Vissa bouitiqer lägger säkert på flera tusen procent på inköpspriset på krafset.
Sen har vi frågan? Får de sälja något? Hoppas inte.
Nej, fram för det genuia hantverket, om jag åker som turist till Gotland köper jag inte en ljusstake ”Made in India” för 300 kronor eller ett fårskinn för 2000 från Nya Zeeland, jag vill i så fall ha ett gotländsk fårskinn, köpte också ett för 1800 kronor.
Tack för två härliga veckor på Gotland.