Gemensamt ägande är ineffektivt och kostsamt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har en del invändningar att göra.
Jag motsätter mig en på jämlikhetens grund, stående social ordning med planekonomi och gemensamt ägande av produktionskrafterna, därför att det är en ineffektiv och mycket kostsam ordning, som på sikt stryper näringslivet. Det går inte att reglera de ekonomiska och de produktionspolitiska krafterna, så att varje enskild maktställning upphävs, och så att en fullkomlig likställighet i det samhälleliga livet garanteras. Det måste finnas folk som planerar, organiserar och leder, och folk som blir ledda, därför att många människor blir otrygga om ingen leder, planlägger och organiserar. Arbetslust och arbetsglädje försvinner, och det blir inget livskraftigt näringsliv. Och ett kraftfullt näringsliv är motorn i varje samhälle, om man vill att alla skall komma till sin rätt.
Jämlikhet är helt omöjligt att åstadkomma så länge människor föds med egna, personliga och unika genkonstellationer, där genkonstellationen är den ofrånkomliga orsaken till att människor blir olika framgångsrika i den mänskliga samlevnaden.
Jag motsätter mig folksuveränitetsläran, som stipulerar att all makt utgår från folket och som går ut på, att endast människan är den verklige härskaren på jorden, att folket skall styra alla delar av det mänskliga gemenskapslivet. Begreppet folk är en grov generalisering av människan och det är synnerligen oklart vilka som är folket. Vidare gör folksuveränitetsläran människorna gudlösa, vilket vi ser rysliga exempel på i vårt land idag.
Visionen är att den enskilde och den samhällsordning, vari hon ingår, skall bli en harmonisk enhet. Detta är helt orealistiskt. Det går ju inte ens att skapa en sådan harmonisk enhet i den enskilda familjen, hur kan man då ens i sin vildaste fantasi drömma om en sådan enhet i mänskligheten med miljarder olika viljor och uppfattningar?
Socialisterna har två vapen i sin kamp mot den enskilde, den allmänna opinionen, vad nu det är för något? Och myriader av regleringar, som förkrymper den enskildes omdömesförmåga, den enskildes handlingskraft, den enskildes kreativitet, den enskildes fria tänkande.
Vad man bör bygga på istället är att utgå från den enskilda individen som ett dynamiskt kraftcentrum och bejaka att människor har olika kraft, att människor är olika framgångsrika, när det gäller att tillägna sig kunskap, i att driva företag, i sällskapslivet etc. Kan man bejaka detta, blir samhällslivet mötet mellan fria individer i en fri kulturell, social, ekonomisk och politisk tävlan i ett fritt utbyte av andliga och materiella varor och tjänster. Och faktum är att socialisterna trots sina stenhårda dogmer motvilligt börjar bejaka att detta är framtidsvägen och inte ett efterföljande av Marx gamla, mossiga dogmer.
På tänkandets område finns två vägar att gå, antingen tänka fritt, eller tänka rätt.
Socialisterna vill tvinga människor att tänka rätt, därför att endast de har sanningen, anser de.
Jag vill i alla fall tänka fritt, framför att bli pådyvlad av överheten att tänka rätt.
Socialismens orealistiska läror och socialismens sociala ordning kan bara upprätthållas tankemässigt genom att individ och samhälle sammansmälter till en enhet, därför måste alla tänka rätt, inte fritt. Och det är min största invändning Göran Greider.