Sorgen och chocken är stor över det som drabbat vårt broderland. Smärtan drabbar oss alla under livet - men ibland drabbar den oss alla samtidigt. Där är vi nu. Det som på ett så obegripligt och smärtsamt sätt drabbat många i Norge framkallar också din och min sorg. Den kan vara gammal eller av relativt sent datum. Döden kommer på olika sätt men den river ständigt sönder en del av livsväven.
Ibland blir revan större och gör det svårare att hålla samman livet. Frågorna hopar sig; Vad är en människa kapabel till? Hur mycket vrede ryms i en människa? Hur kan vi skydda oss och dem vi älskar?
Jag vill dela min bön med er som har erfarit förlust och som sörjer med människor i Norge.
Tack för livet! Hjälp oss att se möjligheterna som hela tiden erbjuds. Låt oss se varandra som delar i bärarlaget som bär livet vidare trots det som händer. Var oss nära i sorgen bland alla frågetecken - och lär oss att leva för de levande den tid vi har kvar.
I dessa dagar tänker vi särskilt på de efterlämnade till alla dödade i Norge; för föräldrar och syskon, släkt, vänner och kamrater. Vi tänker på de ungdomar som överlevde helvetet på Utöya
Ge oss mod att leva i en värld som vi inte kan behärska, kontrollera eller förstå. Hjälp oss att leva med tillit och öppenhet, även om vi ofta känner oss små och rädda. Hjälp oss att inte falla undan för våld utan tillsammans stå upp för demokrati, dialog och öppenhet. Låt oss verka för ett samhälle och en värld där alla människors lika värde är självklart.
Hjälp oss att fortsätta se varandra och inte gömma oss bakom låsta dörrar, låsta positioner eller höga murar. Låt människors olika religion, etnicitet och kultur berika oss - hjälp oss bejaka mångfald och olikhet.
Låt oss höra och ta till oss evangeliets ständiga uppmaning, både från änglar och Jesus: Var inte rädd!
I vår förtvivlan - till vem skulle vi gå...
Om detta ropar vi till dig Gud.