Furillen och barnens behov
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sedan femtio år bor jag på Ljugarn. En grannfastighet med en tjusig historia blev en femetta med Gotlandshems tankar förverkligade. Ett strandnära hem för människor med hjärtat kvar i sin hembygd. Tjusigt modern arkitektur i gammal kulturmiljö. Alla till glädje. Nä!, men titta!, har jag hört turister utbrista. (m), (c), (fp), (kd) tar över styråran och öppnar för försäljning. Så sker. Nu är den i privat ägo och sämre skött.
Det ble ochv för dyrt för Gotlands kommun att genom Gotlandshem driva företaget. Nu skall de göra om sitt försök på Furillen. Hur långsiktigt är Gotlandshem i sin framtida planering?
Klarar Gotlands kommun av 10-15 flerbarnsfamiljer på Furllien med vad de kan kräva av kommunen vad gäller barnen och de vuxnas behov av vår gemensamma hjälp. ABBA-grabben och de andra vi läst om i GT fixar det lätt som en plätt. Mina silverfiskar, mina kvalster och jag lever våra liv i trygghet närmare livet än vi någonsin levat det.