Funderingar i budgettider
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommunen har tre prioriterade verksamhetsområden: Socialtjänst och omsorg, Hälsa och sjukvård, Skola och utbildning. När det gäller penningfördelningen i kommunens budget skall dessa områden ha förtur. Andra aktiviteter får därför räkna med att stå tillbaka. Huvudregeln är att var man än bor på ön skall man ha samma rätt till service utan gräddfiler
När det gäller socialtjänst och omsorg så har den verksamheten genomgått ett stålbad. Vad resultatet blir av de besparingarna vet vi ännu inte. Indragning av operativ personal kan ge svåra framtida konsekvenser för dem som behöver hjälp. Privatisering är nog bra men man skall inte tror att den kan lösa alla problem.
Skola och utbildning är nu inne i ett känsligt läge med mycket svåra avvägningar. Här måste lokala och sociala lösningar gå före penningpungen. Stort inflytande måste dessutom ges åt lokala ställningstaganden.
Det största problemet idag är Hälsa och sjukvård som under ett flertal år blivit mycket styvmoderligt behandlad. Orsaken är att verksamheten blivit utsatt för en kraftig underbudgetering. Det har medfört att nämnden fått mycket kritik för att man inte har kunnat hålla sig inom ramen för tilldelade anslag. Det utförda arbetet har dock visat hög kvalitet även i jämförelse med vad som finns på fastlandet. Om det i nuläget skulle bli fråga om kraftiga nedskärningar skulle det ge oönskade konsekvenser. I ett framtidsperspektiv kommer i så fall kommunens prutande att allvarligt skada förtroendet för sjukvården och viktig rekrytering av personal. Helt klart skall verksamheten granskas och besparingar göras om det är motiverat. Målet måste ändå vara att försöka behålla den höga standard som i dag finns inom hälso- och sjukvården.
Vid kommunfullmäktiges senaste sammanträde tog man upp frågan om Ansvarskommitténs slutbetänkande (SOU 2007:10) om ny regionindelning som till stor del berör sjukvården. Därför vill jag här nedan ge några synpunkter och iakttagelser från handläggningen. Ärendet behandlades så att först gavs en föredragning om bakgrunden som sedan följdes upp med grupparbete.
Av föredragningen noterades en underton syftande till att Gotland skulle komma att ingå i storregionkommunen Stockholm och Mälarområdet innefattande ca 2,5 miljoner innevånare. Vi skulle då förlora vår ställning idag som egen region med landstingsbefogenheter (sjukvården) och det regionala utvecklingsansvar som vi nu har övertagit från länsstyrelsen. Vilket skulle resultera i en ordentlig avknoppning där makten skulle överföras till storregionen. Vår representation i den organisationen skulle bli mycket begränsad med tanke på vår officiella folkmängd.
Grupparbetet bestod av material som framtagits av Ansvarskommittén med olika frågeställningar. Även här fanns tendenser till vart Gotland borde höra hemma, alltså i storregionen. Den allmänna uppfattningen i min grupp var att man var osäker och ville ha mer information och konsekvensbeskrivningar. Gruppen var inte hel främmande för att ingå i storregionen under förutsättning att man kunde få särlösningar. Det fanns även en oro i gruppen för att om man ställde sig utanför Ansvarskommitténs pekfinger så skulle ön bli isolerad.
Avslutningsvis vill jag deklarera min ståndpunkt. Jag tycker inte att vi skall ta ett steg tillbaka och överge vår nuvarande ställning som egen regionkommun. Vi är dock beredda att förhandla om det mesta. Östersjöområdet är den del av Europa som just nu utvecklas snabbast. Vi behöver inte vara oroliga för att bli övergivna.