Gotland kan inte försvaras. Den militära närvaron på ön är liten. Den består av några förrådsställda stridsvagnar, och några hemvärnsgrupper. Försvarsvänliga vill på ön basera JAS-39 och ett basförsvar av luftvärnsrobotar. Marina enheter bör finnas på öns östra kust. Ryssen är fortfarande den inbillade fienden. Han kan blott anfalla oss från St Petersburg eller från Kaliningradområdet.
Den hotbilden är i dag föga trolig. De baltiska länderna vänder sedan länge blickarna mot väst. En färjelinje från Slite till Liepaja eller Ventspils är ett fredligt projekt med potential framöver. Hamnen i Slite har ju med pengar från bland andra Ryssland rustats upp ordentligt. I Baltikum finns redan möjligheter ta emot färjor från Gotland. Mycket talar för att ett samordnat projekt Gotland/Balitkum har framtiden för sig.
Det ryska kärnkraftverket i Neman, Kaliningradskaja oblastj snart klart för att leverera elenergi till kunder i sitt närområde. En kabel till Gotland ingen omöjlighet. Konsortiet som driver verket har redan bjudit in utländskt kapital att delta. Har de möjligen närmat sig Vattenfall med en invit?
Fredlig samexistens mellan Östersjöns stater tecknar en ljusare bild än de svenska försvarsvännerna ritar upp för oss. Den skrämmer.