Låt hettan, torkan och bränderna bli startskottet för en mer radikal klimatpolitik. Då kan sommarens tragedi leda till något långsiktigt positivt.
Direkt efter sommaren tar valrörelsen vid. Då bör varje ansvarstagande parti ge besked på åtminstone fem områden:
Minskad sårbarhet. Vi bör lyfta blicken från brist på brandmän, brandflyg och djurfoder till hur vår sårbarhet generellt minskas. Till exempel importeras alla fossila drivmedel, varav nästan hälften från Putins Ryssland. Mer inhemskt producerade biodrivmedel minskar både sårbarhet och klimatpåverkan.
Snabbare utsläppsminskningar. Nu inser rimligen alla att så mycket som möjligt av klimatförändringarna måste hejdas. Alla riksdagspartier utom SD står bakom klimatlagen, som slår fast att Sverige år 2030 ska nå en fossiloberoende fordonsflotta med 70 procent minskad klimatpåverkan jämfört med 2010, och nettonoll i klimatpåverkan 2045. Men, som WWF:s och Fores Klimattimmen visar, inget parti har en färdplan för att nå målen och framgångarna hittills är alltför blygsamma.
Stärkt klimatanpassning. Regeringens ”nationell strategi för klimatanpassning” ger kommunerna huvudansvaret, bland annat för att bedöma klimatrelaterade risker. Men sommarens bränder visar att till exempel kommuner med få invånare men stora arealer skog får mycket svårt att skydda sina invånare utan ett betydligt starkare statligt engagemang.
Ökad europeisk samverkan. Hjälpen vi fått från italienska brandflyg och polska brandmän pekar på värdet av ökad europeisk samverkan. Men ett ökat samarbete bör ske inte bara när katastrofen inträffat, utan också för at förhindra den. Ett exempel är att bättre sammankoppla elnäten, så att svensk vindkraft kan ersätta polsk kolkraft och klimatförändringarna bromsas – det är dags för politiken att konkretisera Energiöverenskommelsens vaga skrivningar om svensk elexport så att det verkligen blir en svensk industrigren med global nytta.
Starkare medborgarengagemang. Medborgarna bistår i att släcka bränder, lagar mat till brandmännen, hittar bete åt djuren och stöttar våra bönder när vi handlar. Men för att engagemanget ska bli bestående behövs en tydlig långsiktighet från politiken, där det som är rätt för klimatet stimuleras. Så är det inte idag; Naturskyddsföreningen visar att miljöskadliga subventioner är långt större än klimatsmart stimulans. Till exempel går den som tar cykeln istället för bilen till jobbet miste om milersättningen och den som med solceller producerar substantiella mängder grön, förnybar el till nätet riskerar att få kvarskatt.