Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Han kom från främmande landförsökte här räcka ut sin handmen ingen ville fatta den,ingen ville med honom bli vän.Var inte vit, ej likt oss andradet fick han mycket lida försågs här alltid ensam vandrasom nog ingen längre bör.Han kände uti hjärtat sorgmen så en dag på stadens torgtvå ögon ser som mot han ler,sen den dagen sorg ej kände mer.Från detta oväntade ögonblicktyckte att han upprättelse fick,ej mer sorgsna ögontårar rannlyckligare än de flesta var nu han.Idag jag hittat ett kort litet brevhan efter något år till mig skrev,läser hur innerligt glad han varför på sitt frieri fått "ja" till svar.Av flickan han med sig härifrån toghon som på torget mot honom logoch må mot främlingar vår toleransnu vara större än den som då fanns.
