Frågor om Gotlandstrafiken
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nordenbrink vill att staten köper bastonnaget och att driften sköts av operatörer med sexårsavtal. (Vägverket, ett ständigt återkommande förslag under de år som förflutit )
Vilken statlig myndighet skall sköta inköpen av fartygen? Vem upprättar kravspecifikationen och inköpsunderlaget? Hur ofta skall fartygen bytas ut mot moderna?
Nordenbrink skriver : "Nu blir det en andra omgång med nya tag och nya möjligheter.
Vi får ytterligare tre rederier att resonera med. Plus alla de som inte gick med i kvalificeringen i höstas men nu visar nytt intresse." På ett annat ställe : "Nu är det möjligt att trafikantrådet omfördelat en del av dessa turer till andra tider"
Vilka befogenheter har trafikantrådet? Vem utser representanterna?
Kommer det i nästa omgång ett bud på trafiken med statliga båtar?
Nordenbrink skriver " På fredagen tror Rolf K Nilsson i Gotlands Allehanda att Staffan Widlert snart får sparken av regeringen. Förstår man inte att Staffan är den förste på väldigt länge som orkar sätta emot Nilssons och är en hjälte på departementet".
Staffan Widlert som är chef för Rikstrafiken och ytterst ansvarig för den misslyckade upphandlingen. ( Misslyckad enligt min mening då det ej kom in anbud)
Nordenbrink försvarar emellertid Widlerts agerande och upphandlingsunderlaget.
Om nu upphandlingsunderlaget var så bra:
Varför kom det inga anbud från de tre övriga rederierna första gången?
Nordenbrink jämför Eric D Nilsson med makthavare på Sicilien under 1950-talet och skriver att Sten-Crister Forsberg är "fel person att sätta åt". Vidare undrar Nordenbrink vad som fick chefsförhandlaren på Rikstrafiken att ändra sig.
Vem är rätt person att sätta åt?
Hur kunde man polisanmäla Sten -Crister när chefsförhandlaren godkänt de omtvistade investeringarna?
Vad fick chefsförhandlaren att ändra sig enligt Nordenbrink?
Nordenbrink skriver " Alla vi som argumenterar för lägre priser i gotlandstrafiken har faktiskt en bundsförvant i Rikstrafiken"
Vilket är Rikstrafikens huvudsakliga intresse för gotlandstrafiken?
Lägsta kostnad för staten med sänkt standard eller högre kostnad för att få "vägpriser" med nuvarande standard? Trafik på statliga fartyg? Regionalpolitiska satsningar på trafiken?
Hur skall Rikstrafiken och Gotlandsbolaget kunna skriva ett nytt avtal baserat på ömsesidigt förtroende efter det som hänt?
Med den insyn Nils Nordenbrink har genom sin roll i trafikantrådet och kontaktnätet med företagarnas organisationer , kan han eller Företagarnas Gotlandsgrupp genom att svara på frågorna bidra till att vi får en mera saklig debatt om gotlandstrafiken.
Som jag tidigare föreslagit tycker jag att Rikstrafiken efter det som hänt bör kopplas bort från upphandlingen. Gotlandsbolagets anbud skall vägas objektivt mot andra inkl statliga båtar. Jag vill inte åka med långsammare fartyg som har utländsk besättning .