Första steg för en politik där det lönar sig att arbeta

Gotland2006-12-12 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den politiska oppositionen och stora delar av fackföreningsrörelsen toppar just nu sina kampanjer mot regeringen och den politik som sjösätts för att få Sverige i arbete. Socialdemokratiska ledarskribenter tutar glatt med i den propagandistiska slagordsretoriken.
Förslaget till den arbetslöshetsförsäkring som regeringen vill införa kan inte plockas ut och granskas som en enskild företeelse - den är en del av den samlade politik som regeringen och den nya majoriteten i riksdagen vill genomföra.
Tyvärr har man från oppositionens sida till viss del lyckats med den skräckpropaganda man så intensivt satsat på för att skrämma upp så många som möjligt. Men här är tiden socialdemokratins främste fiende. Efterhand som regeringspolitiken genomförs kommer också medborgarna att märka av den - på ett positivt sätt. Men innan verkligheten hinner ikapp den socialdemokratiska propagandan så är den framtidsbild man vill visa upp inte eländig nog.
Det helt övergripande målet med regeringens politik är att öka sysselsättningen i Sverige. Att få fler människor i arbete, att få fler människor att komma in från utanförskapet som det innebär att inte ha ett arbete.
Det måste bli lönsamt att arbeta. Och här kommer jobbavdraget in som ska gälla från årsskiftet. Störst vikt läggs vid att de med låga och normala löner får de största skattesänkningarna.
Det ska bli billigare och enklare för företagare att anställa. Här föreslår regeringen nystartsjobb från årsskiftet som gäller för dem som stått utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Det blir direkt lönsamt för en arbetsgivare att anställa långtidsarbetslösa, de som varit sjuka en längre tid, de som deltagit i arbetsmarknadspolitiska program.
Den så kallade egenfinansieringen i a-kassan ska öka. Den ökade a-kassan ska endast betalas av de medlemmar som inte är arbetslösa och ska var högst 300 kronor per månad. De inkomstskattesänkningar som genomförs täcker mer än väl den höjda a-kassan. Arbetslöshetsersättningen blir 80 procent av den tidigare inkomsten. Efter 200 dagar blir ersättningen 70 procent av inkomsten. Från och med dag 301 är ersättningen 65 procent. Takersättning på 680 kronor per dag gäller för hela perioden. Förälder till barn under 18 år får 70 procent av arbetsinkomsten till och med dag 450. Vi ska i sammanhanget veta att den absolut största delen av de arbetslösa har ett nytt arbeta inom hundra dagar.
För att än en gång slå fast: regeringens politik bygger på att få människor i arbete. Att få människor som idag som står utanför arbetsmarknaden att åter komma in på den. Men de regelverk och bidragssystem som den socialdemokratiska regeringen har byggt upp är det inte ett enkelt arbete. Och det betyder att allt inte kommer att se ut som det har gjort. Målet är att den så kallade arbetslinjen ska återställas och upprätthållas. Det ska märkas i lönekuvertet att man arbetar.
De förslag som regeringen nu kommer med och som klubbas i årets budget är bara ett första steg i en politik som allt mer kommer att sätta individen i centrum.
Det kommer att bli en förändring i svensk politik när det gäller synen på bidrag och på arbete.
Bidrag ska aldrig, får aldrig, vara ett alternativ till arbete. Bidrag ska man få om det inte finns några andra möjligheter till att själv klara det egna uppehället. För sjuka och för människor som av olika skäl är oförmögna att arbeta ska det finnas ett fullgott socialt skyddsnät. Om det får det inte råda någon tvekan. Är man vuxen, frisk och kan arbeta så ska man också göra det. Då är det inte upp till andra att stå för ens omkostnader. Det borde vara en lika given sanning som att vi har ett gemensamt ansvar att bistå de som av olika skäl är oförmögna att klara sig själva.
Vi behöver mer människor i arbete i Sverige. Vi behöver fler människor som bidrar till vår gemensamma välfärd genom att arbeta och betala skatt. Och vi behöver en politik som gör det möjligt att leva på sin lön och gör det möjligt för oss medborgare att själva fatta beslut om hur vi ska leva våra liv.
Läs mer om