Försök se med israelernas ögon
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är lätt att slösa med okvädingsord när alla andra också gör det. "Just nu fördömer hela världen". Själv är jag allmänt emot mobbing. Men "Det är inte den enes fel att två träter." Så jag frågar mig ärligt: Vad kan möjligen ligga bakom?
Kan jag få gissa några tänkbara förklaringar? Sätta mig in hur israelerna tänker, se med deras ögon, försöka förstå. Indianerna sa ju: "Döm inte din broder förrän du gått i hans mockasiner (skor)".
Vi läste nyss en intervju angående attacken. En kvinna som var 70 år sa: "Så där har de hållit på sen jag föddes". Sedan 1940 alltså. Vad "de" höll på med 1940 är välkänt. Jag påstår att "de höll på med" att gå in i döden, bärande på de få tillhörigheter som de tilläts ta med till okänd ort. Varefter de helt snällt gick i fällan.
Jag prövar nu den gamla judiska kvinnans skor, hon som hade turen att räddas undan Hitlers dödsfabriker där hela hennes familj gick upp i rök. Jag står på den jord, som hon sedan generationer betraktat som hemlandets enligt ett gudomligt löfte, nu kan hon äntligen andas ut. Tror hon.
Det dröjde inte länge förrän hon skulle märka motsatsen. 1948, när staten Israel utropats den 14 maj, grannarna stod redan stridsberedda runt gränserna och anföll nästa dag, det skulle bli en snabb affär. Men Israel var inte så lätt att utradera som de trodde. Och staten erkändes snabbt av många länder, bland andra Sverige. Hamas har som bekant inte erkänt den än. Och har, liksom Iran, dess utplåning på sitt program. Samt beklagar att Hitler inte slutförde sin avsikt.
Den 5 juni år 1967 var det dags igen. Jag iklär mig skorna på nytt. Nu har de fått självförtroende efter åren av förnedring. Nu kom nästa anfall. Efter sex dagar var den striden över. Och jag står i de judiska skorna och inser: Man hatar oss än. Aldrig mer tänker vi gå i fällan.
Åren har gått, självmordbombarna har varit där och sprängt skolbussar och andra folksamlingar. Raketer har skjutits in mot städerna, ramperna dolda i civila hus i Gaza. Ett smart trick. Då måste ju "de" få skulden när de bombar, även om de har skickat ut flygblad som uppmanar till evakuering. Allt är ju som alltid "deras" fel. Barriären som byggdes till skydd kallas fängelsemur. Jag står alltså i en nutida israels skor när jag säger det där. Kanske något av allt detta "ligger bakom".
Jag tycker det är värst för barnen. Både de palestinska, som utrustas med stenar eller bombbälten kring magen och prepareras med hat. Och de israeliska som nödgas gå på dagis i raketsäkra skyddsrum under jord. Vi som hyllar "Barnens rätt i samhället".
Tänk om barnen fick bestämma! De skulle nog bara vilja leka. Det unnar jag dem.