"Förfall inte till enkla schabloner"
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
t Klassindelningen i arbetarklass och överklass, (borgarna) har socialisterna själva gjort, för att identifiera fienden. Och målet är att klassamhället skall avskaffas, men hur skall det gå till, måste man fråga. Svaret kan vara genom egendomsgemenskapen och då gäller det främst produktionsmedlen.
Jag går ofta i statligt ägda skogar, och man kan betrakta skogen som ett produktionsmedel, och då brukar jag tänka: känns det som att jag äger den här skogen och blir det någon skillnad i mig om jag går in i en privatägd skog.
Jag har aldrig märkt någon skillnad. Jag har lika liten förfoganderätt över den statliga skogen som över privatägd skog. Jag känner mig inte mer engagerad när jag går i den statliga skogen, än vad jag gör när jag går i den privatägda skogen.
Gemensamt ägande utsuddar den enskildes känsla för ägande. Och så var det också i kollektivjordbruken. Det var en födkrok, men någon känsla av äganderättens glädje fanns inte.
Då säger man att privatägare missbrukar sitt ägande till att sko sig själva på andras svett och möda.
Allt i denna värld har sina plus och minus, men en privat ägare av mycket skogsmark engagerar sig i skogens skötsel och avkastning på ett helt annat sätt än statligt tillsatta byråkrater och därför är privat ägande effektivare och ekonomiskt mer lönsamt än gemensamt ägande. Egendomsgemenskapen är ett dåligt medel för att avskaffa klassamhället.
Klassamhället skall avskaffas för att skapa rättvisa och jämlikhet i mänskligt samliv. Men går det?
I dagligt vardagsliv gör människor alltid skillnad på folk. Man föredrar den ene framför den andre. Man utväljer och värderar människor man möter. Den ene är bättre än den andre. Och märk väl, det handlar inte så mycket om "vi och dom", inte om "god och ond", inte om "vinnare och förlorare", utan om att jag föredrar den ene framför den andre.
Människor utväljer och bestämmer vilka människor hon vill komma nära, vilka hon vill upprätta en relation till, vilka hon verkligen vill möta, umgås med och tala med. Människor accepterar inte vem som helst.
Men det handlar inte om rasdiskriminering, inte om främlingsdiskriminering, utan om människodiskriminering. Vem som helst kan råka ut för det. Och detta, menar jag, är grundvalen för klassamhället, nämligen att vi inte möter och behandlar varandra som lika värda. Det är ingen konst att bestämma att vi alla är lika värda, utan konsten är att kunna tillämpa det i vanligt vardagsliv och där går vi bet.
Rafael skriver: nämn en ideologi eller religion, i vilkens namn det inte begåtts illdåd? Utifrån denna fråga kan bara en slutsats dras, nämligen att alla människor oberoende av ideologi och religion är ondskefulla och elaka, därför att ideologin och religionen är en funktion, som har människan till sitt upphov och det är bara människor som försöker omsätta ideologin och religionen i praktiskt handlande.
Jag hoppas Rafael, att du inte förfaller till enkla schabloner: kapitalister är onda människor, och kommunister är goda människor. Eller till det enfaldiga att dela in mänskligheten i höger och vänstermänniskor, och alla frågor i höger eller vänsterfrågor. Människan är mer sammansatt och motsägelsefull än så.
Vilka idéer i Marx och Engels skrifter har du särskilt fastnat för och tycker är bra?