Folkpartiet vill avveckla kultur- och fritidsnämnden
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
1. Om vi får vara lite framsynta så tror vi inte att vi har någon kultur- och fritidsnämnd om tio år oavsett vad vi beslutar här idag.
2. Hur det kan bli så är en bra fråga! Brist på pengar, snabbutveckling med mera.
3. Det är väl ändå ganska klart att vi får en befolkningspyramid som ger stora problem och där ekonomin kommer att spela en viktig roll. Hur skall vi klara utgifterna för den prioriterade verksamheten (skola, social, sjukvård)? Vi kommer att behöva göra stora förändringar och besparingar framledes. Någon skattehöjning är inte att tänka på. blickarna kommer med all säkerhet att riktas mot den oreglerade verksamheten i kommunen, bland annat kultur och fritid.
4. En historisk tillbakablick visar att kultur- och fritidsnämnderna vid 70-talets början disponerade cirka 10 miljoner kronor i driftbudgeten. Vid 80-talets slut disponerade dessa nämnder cirka 200 miljoner i driftbudgeten. En enorm utveckling! En förklaring kan vara att det fanns gott om pengar i kommunkassan men även att i kultur- och fritidsnämnderna satt alla våra toppolitiker, Erik Karlsson, Jan Lundgren, Roy Hansson med flera. Fritid, idrott, ungdomsverksamhet, turism och kultur var intressanta framtidsfrågor att jobba med.
5. Så kom smällen. Man slog ihop nämnderna till en kultur- och fritidsnämnd. Resultatet blev att man under en tio-års period framåt sänkte driftsbudgeten till 100 miljoner. Kräftgången kommer sannolikt att fortsätta i högt tempo.
6. Frågan är nu om vi skall lägga oss på långbänken och låta tiden ha sin gång? Eller skall vi vara effektiva och ge de prioriterade verksamheterna ett lyft samtidigt som vi ger de frivilligt arbetande föreningslivet ett tillskott? Skattebetalarna får då även ett bättre utnyttjande av sina insatta medel.
7. Hur skall en sådan förändring ske? Det kan göras på många sätt. Naturligtvis bär stor hänsyn tas till personal och förtroendemän men huvudmålet är ändå att med små medel skapa en bra verksamhet. Vi skall ge några exempel, kanske inte heltäckande, men de anger ändå färdriktningen.
Vi tror mycket på föreningslivets inre kraft som vi anser vara en dåligt utnyttjad resurs i dag. Det gäller såväl verksamheter och anläggningar som administration.
När det gäller bidragen till föreningarna så är det fel att ha administrationen på tre händer. Det räcker med två; kommunledningen och föreningarna.
Skolan och föreningarna klarar själva nyttjande och uthyrning av sina egna lokaler men det kan även gälla ishallar, badanläggningar och sporthallar.
Utomhusanläggningar och idrottsplatser bör närmast handhas av Tekniska nämnden men också av föreningarna.
Friskvåden, kost och motion med mera, hör hemma hos Hälsa och sjukvård men även hos föreningarna.
Den förebyggande ungdomsverksamheten och fritidsgårdarna med mera faller lätt in i social-och omsorgsnämnden och föreningarna.
Kultur, bibliotek och studieförbunden med mera hör hemma hos Barn- och utbildningsnämnden och föreningarna.
8. Slutligen demokratin. En nämnd läggs ned. Demokrati får inte vara något självändamål men skall alltid finans där behov föreligger. I det här fallet är det säkert inte något svårlöst problem för partierna.
Under sammanträde kommenterades föredragningen av Inger Harlevi, Torsten Gislestam och Jan Lundgren. Samtliga yrkade avslag på motionen.
När de gäller Harlevis kommentarer är det inte mycket att tillägga. Jag gillar politiker som brinner för en idé som i det här fallet för kultur och besöksnäringen. Vad jag dock vill sätta ett frågetecken på är hennes uttalande att Gotland bör ha en kulturnämnd eftersom det ger status. Jag tror inte att vi i framtiden har råd med nämnder på grund av status.
Torsten Gislestam med stora kunskaper i ärendet eftersom han varit ordförande en period i kulur- och fritidsnämnden var inte nöjd med min historieskivning och miljondansen. Torsten var tveksam om Karlssons, Lundgrens och Hanssons medverkan i fritidsnämnden. Att jag nämnde dem beror på att de höll i penningpungen. Men när det gäller visionerna så var det naturligtvis Kurt Månsson, Torsten Blomér och Lennart Wallin i Klintehamn som höll i rodret. Om de fått råda hade vi säkert inte haft några avvecklingsproblem idag. De hade nog redan varit avklarade. Miljonrullningen kände Torsten G. inte igen och det förstår jag eftersom jag syftar på vad Fritidsnämnden och Kutlurnämnden disponerade när de var på sin höjdpunkt. När Torsten G kom in i bilden hade den nedåtgående spiralen redan gjort många varv.
Att Jan Lundgren är en god taktiker det vet vi alla, särskilt vi som arbetade med honom i fritidsnämnden. Att han skulle visa tummen upp för kultur- och fritidsnämnden var heller ingen överraskning. Men det fanns en liten glipa där och då syftar jag på bidragen till föreningarna.
Som alla förstår är inte sista ordet sagt i denna känsliga fråga. På något sätt är det viktigt att våga ta tag i ett problem där en institution till exempel inte på 40 år förändrats organisatoriskt men fotfarande slukar pengar. Det skall ske i ljuset av att tre viktiga kommunala verksamheter (skola, social och omsorg och sjukvård) blöder under årliga budgetunderskott. Folkpartiets fullmäktigegrupp sår här ett frö som kanske kommer att gro och sedan blomma ut.