På onsdag kväll (26/1) ska vår förening Samfundet-Sverige-Israel ha ett kort årsmöte och sen visa en film om Nürnbergrättegångarna 1945-46 i Oscarssalen.
Dessa rättegångar var mycket viktiga. De fyra segrarmakterna, Sovjet, USA, Storbritannien och Frankrike samverkade för att dokumentera de oerhörda brott mot mänskligheten som de nazistiska ledarna begått. Naturligtvis var det inte alla som kunde rannsakas och få sin dom.
Flera begick självmord och åtskilliga hann fly eller höll sig undan. Många har hunnits upp av rättvisan under de decennier som gått.
Domsluten är det minst intressanta i denna uppgörelse med det förflutna, utan det är själva krigsförbrytelserna, presentationen av ondskans representanter på olika nivåer. Massmordet hade förberetts långt tidigare, antisemitismen har ju en mycket lång historia, men den tog fart vid Adolf Hitlers makttillträde.
Hitlers "Mein Kampf" blev ett rättesnöre för nazisterna under trettitalet. Deras syn på människan var djupt omänsklig. Vissa människor hade inte rätt att leva, till exempel judar, homosexuella och personer med psykiska funktionshinder.
Allt detta byggde på deras bisarra syn på raser. Endast arierna hade rätt att befolka det tyska livsrummet. Under decenniet fram till andra världskriget hamrade de ledande nazisterna med Hitler i spetsen in i det tyska folket sina vansinniga rasteorier. Den långa hjärntvätten bar sedan sin onda frukt när dödandet av de svaga, sjuka och icke-arier började.
Det var ytterst få som protesterade mot morden på judar (som ju låg bakom allt ont) eller romer (som var så otyska). Tvärtom hjälpte många vanliga tyska soldater till vid likvideringen av judar.
Den största delen av masslakten skedde i ett stort antal koncentrationsläger, av vilka förintelselägren var de värsta. Till de mest beryktade hörde Auschwitz, Treblinka och Sobibor. Där utfördes morden på en industriell basis genom gasning, där insektsmedlet Cyklon B användes.
Man får dock inte glömma att många hundra tusen judar drevs ihop i till exempel Litauen och Ukraina. De avrättades och föll ned i massgravar, en har jag själv sett i Kiev. Dessa mördare tillhörde de så kallade Einsatzgruppen. Tyvärr hjälpte många civila till i till exempel Baltikum och Ukraina när judarna skulle dras samman för avrättning.
Den 27 januari är den egentliga Förintelsedagen som då får ett eget program i Almedalsbiblioteket.