Insändare: Fiskardotter och fiskarfru

Mamman stickar,
en avig en rät
pappan lagar sina
strömmingsnät
och rensar dem
ännu en gång
från sjögräs och tång.

Dottern som
med dem där finns
efter några år
berättar och minns
morgonen efter
i faderns länning
blir hon lovad
julklappsklänning.

Även till julklapp nya skor
för natten
strömmingen gått till,
som aldrig förr
och aldrig så stor
så mer än strömming
liknar sill.

Men hon, då ännu
en liten tös
innan julen
skulle bli faderslös,
natten efter båten
i blåsten drev
upp på ett okänt
osynligt rev.

Båten som roddes
med åror blott
från revet snart kom flott
men ett hål
i båtens botten slog -
det var den natten
fadern dog.

Hon lovar sig själv
och sin Gud
till en fiskare
aldrig ska stå brud
men hur heligt än löftet är
just myndig blir hon ohjälpligt kär.

På svenska västkusten brud hon står
och nu i jul
kort därifrån jag får
med bud att hon själv
har avlidit nu -
efter i alla år
till en fiskare varit fru.