?Fattiga och svaga?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När arbetarklassen gjorde uppror och revolution så handlade det om artificiellt producerad svaghet, d.v.s. arbetarklassens folk var förtryckta och utsugna och försattes på så sätt i ett fattigdoms- och svaghetstillstånd av överklassens människor. Det handlade således inte om av naturen svaga människor. Tvärtom var det starka och handlingskraftiga människor, som förstod att genomdriva sin vilja. Och sedan också behålla sitt övertag. Därom vittnar deras långa maktutövning i vårt land. Och under denna tid har arbetarklassens folk varit de som bestämt politiken, kulturutvecklingen, religionen, vetenskapen och näringslivsutvecklingen.
Men den naturligt uppkomna svagheten hos vissa människor har de inte kommit tillrätta med. De svaga är fortfarande lika tillbakasatta, undanskuffade och ratade som alltid. Jag har själv erfarenhet av att på ett mycket elakt sätt ha blivit ratad och bortkastad i ett hörn som en persedel man tröttnat på, och sådant känns kan jag försäkra.
Jag anser att inget land på jorden har så naivt delat alla det socialistiska samhällets illusioner utan att ha delat dess realiteter, som man gjort det i Sverige.
Arbetarklassen uppfattas idag som det svenska samhällets allmänna representant, men det svenska samhället innehåller så mycket mer än arbetarklassens folk. Arbetarklassens folk har fått det till att de är samhällets hjärta och huvud, men så kan det aldrig vara enligt min mening. Det är i högsta grad förmätet att på det viset göra anspråk på allmänt herravälde, och på så vis utnyttja samhällets alla olika områden i det egna områdets intresse. Och man har lurat i människorna att alla samhällets positiva sidor finns bland arbetarklassens folk, och alla fel och brister och negativa sidor finns hos kapitalister och bland de människor som ivrar för privat äganderätt och ett fritt utbyte av varor och tjänster på markandens villkor. Man har kort sagt gjort kapitalism och marknadsekonomi till något vederstyggligt. Så enkelspårigt och så ensidigt tecknat i svart och vitt har man framställt det. Och skälet är att man vill framställa arbetarklassens folk som befrielsens folk. Det är de som har befriat från kapitalisternas och marknadsekonomernas förtryck och utsugning. Befrielsen sker genom den saliggörande revolutionen, som får sin revolutionära energi från uppammat hat, från avundsjuka och folklig vrede. Och den andliga självkänslan förskaffar man sig genom att spela på människors högmod och uppblåsthet. Därtill fablar man om att skapa en ny världsordning.
Arbetarklassens ambitioner har varit att göra uppror och våld mot naturen och dess lagar, när man som målsättning har haft att åstadkomma en klasslös och jämlik samlevnad mellan människorna. Det är en omöjlighet så länge människor värderar och rangordnar varandra och gör skillnad på folk, och så länge människor är utrustade med olika genkonstellationer. Därför kan en sådan målsättning endast genomdrivas med våld och hemlig polis, med hjälp av indoktrinering och hjärntvätt, som också skett i socialismens namn. Här i vårt land ser vi inget klasslöst samhälle och det är dåligt med jämlikheten och det är tur för socialisterna, ty så länge de inte har uppnått målet har de något att kämpa för. Skulle de däremot kunna förverkliga målet, så upphör skälet för att socialismen överhuvudtaget finns som politisk rörelse.