När det skrivs om badolyckor i tidningar står det ofta om undervattenströmmar som orsak till olyckan. Ibland står det till och med att en undervattenström dragit ner den badande.
Jag har sedan 1988 intresserat mig för fenomenet undervattenströmmar. Det året drunknade en bekant på Gotland vid en pallkant.
Enligt räddningstjänsten hade han dragits ner av en undervattensström vid pallkanten.
Jag hade svårt att tro att det kan fungera på det sättet som räddningstjänsten beskrev det, och kontaktade oceanografer vid våra universitet.
Jag fick medhåll men fick samtidigt veta att det inte förekom någon forskning på strandnära strömmar, fenomenet betraktades som kuriosa.
Så småningom hittade jag en troligare förklaring till badolyckor än undervattenströmmar, nämligen ripströmmar. Ordet ripström finns inte i tidigare svenska ordböcker, men finns med i Nationalencyklopedin sedan 1990-talet.
Att inte många känner till begreppet framgår till exempel av tv-serien Livräddarna på Bondi beach, där livräddarna ofta nämner "ripcurrents" eller "rips" som översätts med "strömmar" eller "tidvattenströmmar", aldrig ripströmmar.
Livräddarna använder sig av dessa rips för att snabbt kunna ta sig ut till nödställda personer.
Vid pålandsvind trycks vatten in mot stranden. Vattnet går sedan ut från stranden i en ripström. Många som har kommit in i en stark ripström har försökt simma emot den in mot land, men tröttat ut sig och drunknat.
En ripström är inte bred, högst några tiotal meter. Det betyder att om man simmar parallellt med stranden kommer man strax ut ur den och kan då simma i land.
Jag skulle vilja att man slutar skriva om undervattenströmmar som orsak till att badande människor drunknar. Det framställs ofta som om dessa "undervattensströmmar" drar ner badare under vattnet. Inte konstigt om många blir rädda!
Deckarförfattarinnan Anna Jansson skriver följande i sin bok "Drömmen förde dej vilse", sid. 60:
"Havet låg stilla och blankt. Men under den lugna ytan fanns farliga underströmmar, ett vattenras just vid pallkanten, som kunde dra ner även en rutinerad simmare."
Många läser hennes böcker och det kommer att bidra till att vanföreställningen om farliga undervattenströmmar sprids och lever vidare. Därför är det viktigt att sprida korrekt information.
Det finns faktiskt något som skulle kunna kallas undervattensströmmar.
Det är när en våg går in mot strandkanten och sen drar sig tillbaks. Då bildas en utåtström som kan dra med sig små föremål och till och med små barn.
Men dessa strömmar är vid måttlig vind svaga och nästa våg för åter föremålet in mot land.
Ripströmmar är nog ofta det som orsakar olyckor.
Men det finns många andra orsaker till badolyckor, som pallkanterna på Gotland där vågorna ofta bryter och ställer till det för badarna, starka tidvattenströmmar i England och Frankrike etcetera.
Jag skulle också önska att resebolagen kunde informera om detta i sina broschyrer, vid sidan om info om valuta, mat, utflyktsmål med mera.
Det är underbart att vistas i havet, särskilt med cyklop och snorkel.
Särskilt härligt är det om man har lite kunskaper om vågor och strömmar så man slipper vara rädd!