Jag tror inte på en upphandling av färjetrafiken till och från Gotland. Låt mig presentera några konstateranden som jag gör i mitt resonemang:
1. Trafiken är inte (och kommer aldrig vara) ekonomiskt lönsam utan subventioner.
2. Det är bara ett bolag (i praktiken) som lägger anbud vid upphandling.
3. Vi behöver permanent förutsägbar turtäthet till ett permanent rimligt biljettpris.
Jag är inte den som i första taget ropar efter förstatligande, det är inget mål i sig och jag ser generella fördelar med att avreglera statliga monopol där vi ser att det kan uppstå en marknad som genom (perfekt) konkurrens kan effektivisera verksamheten och sänka kostnaderna, och därmed även de avgifter som vi kunder betalar.
En verksamhet som vi gemensamt driver (offentlig sektor) kan vi välja att upphandla för att på så sätt försöka skapa bättre nytta av skattekronorna. Men det bygger på att det finns en marknad att upphandla emot. För färjetrafiken till och från Gotland finns det i realiteten ingen marknad att upphandla emot, därmed är det i mitt tycke inte framkomligt att upphandla trafiken. I detta mycket speciella fall, det är ju ingen liten sak, så kan jag inte se någon som helst annan väg än att staten tar över hela färjetrafiken. Marknaden har misslyckats.
Staten ska då äga tonnaget och den turtäthet som krävs och det rimliga biljettpriset ska sättas av staten. Denna verksamhet ska då också anslutas till det statliga rederi som vi i dag redan har. Därmed skulle personalen (utom eventuellt köks- och serveringspersonal) jobba för staten.
I ett förstatligande av färjetrafiken skulle vi gotlänningar försäkras (permanent) ett biljettpris som ligger i nivå med resor i övriga Sverige. Den som väljer att resa kollektivt interregionalt på fastlandet kan välja exempelvis tåg eller buss. Priset på färjebiljetten bör ses i det perspektivet, med kollektivresandet som norm. Staten måste då ställa om trafiken så den blir miljöanpassad. Basta! Och till dess får staten drabbas av sina egna ekonomiska styrmedel, koldioxidskatter, inte vi som inte har något val.
Näringslivet, gotlänningar, offentliga Gotland och våra besökare har de senaste åren inte kunnat veta hur det kommer att se ut med färjetrafiken. Kan jag skeppa varorna som mitt företag producerar? Vad kommer biljetten att kosta? Hur många hamnar? Kan varor komma hit på ett förutsägbart sätt? Kan jag åka till Stockholm över dagen även med nästa avtal? Kan mina nära och kära komma och besöka? Det är inte värdigt! Det måste få ett slut! När vi kan säkerställa permanenta förutsättningar för att bo och verka på ön kan vi också bli fler som bor och verkar här. Det måste även regeringen, riksdagen och resten av Sverige komma till insikt med!
Jag vet inte hur många, om någon, som delar min uppfattning om denna lösning. Det är förstås ingen mirakelkur, utan har problemställningar som i sin tur behöver lösas. Men i vägskälet mellan att år efter år fortsätta som vi gör nu med "upphandling" och ständig osäkerhet och att välja en permanent lösning är det ändå inte svårt för mig.