Folkhälsominister Gabriel Wikström vill avveckla det företag som jag har grundat, eftersom han inte tycker att människor ska använda rökfria tobaksprodukter. Tvärtom ligger det sedan över ett år en utredning på hans skrivbord som innehåller flera långtgående förslag, som om de blir verklighet, kommer att göra livet betydligt svårare för Sveriges en miljon snusare – och för oss som litet företag på Gotland.
Mitt företag tillverkar snus, som klassas som ett livsmedel sedan 1971 med tydliga krav på hygien och gränsvärden för oönskade ämnen som kan förekomma i allt som är gjort av växter. Våra dosor har innehållsförteckning och bäst före-datum.
Vi är stolta över att svenska män röker minst i hela EU, tack vare att det finns snus i Sverige. Tyvärr gäller inte detta för svenska kvinnor, som i lägre utsträckning snusar. Men svenska män i åldern 30-44 år har redan kommit ner i 5 procents rökare – det mål som världshälsoorganisationen satt upp! Hade det kunnat ske utan snus? Sannolikt inte.
Några av de förslag som kom från den statliga utredningen för drygt ett år sedan är: exponeringsförbud, alltså att snusdosor inte ska få synas i butik, samt att innehållsförteckning och smakmärkning ska förbjudas.
Därtill föreslås att snus inte längre ska klassas som ett livsmedel, vilket riskerar att sänka kvaliteten och öka risken för höga halter av oönskade ämnen. Vår önskelista borde inte vara orimlig att uppfylla:
1. Likställ inte snus med cigaretter. Tvärtom bidrar snus till färre rökare och en sådan övergång borde välkomnas av politiker.
2. Behåll snus som livsmedel. Sverige har idag världens mest långtgående reglering av en tobaksprodukt, i och med att snus klassas som livsmedel. Flera av de gränsvärden vi måste följa är hårdare än för andra livsmedel.
3. Var tydlig med att Livsmedelsverket har ett främjandeuppdrag, alltså att myndigheten ska se till att privata företag inom branschen har goda villkor.
4. Prioritera exporten. Att snus är förbjudet inom EU, samtidigt som cigaretter får säljas i varje medlemsland är inkonsekvent och står i strid mot en bättre folkhälsa.
Min egen vision från 2002 var att skaffa arbetstillfällen inom industrin på Gotland, vilket jag och nu mina 30 anställda lyckats bra med.
Vi vill inget hellre än att fortsätta växa. Och om regeringen inte tycker att mitt företag borde finnas, skulle jag gärna vilja få en förklaring till varför. Det ansvaret har jag inför mina anställda.