När man närmar sig Klintehamn från norr eller söder är den första synen den vackra silobyggnaden på hamnen. När man kommer in i samhället möts man av en syn som säger ett lugnt och trevlig samhälle.
När man sedan har bott här några år så blir bilden klarare, samhället verkar styras av en viss falang och passar man inte in där så är man väldigt besvärlig och ska ”hålla sig på sin kant”.
Till exempel får man inte diskutera vad som helst på samhällets Facebooksida, ifrågasätter man företeelser så blir man utkastad därifrån. Den FB-sidan styrs ju av den förening som kallas Klintetraktens framtid, en förening som i stället borde heta Föreningen för inbördes beundran.
Det finns också ett företag med verksamhet företrädelsevis på sommaren, som kan bete sig hur som helst, med en ljudnivå som inte går att komma undan. Det finns ju också en ”Urbergsgrupp” som motverkar utveckling i samhället.
När man ifrågasätter denna falang, Klintehamns anslagstavla – Klintetraktens framtid – Urbergsgruppen och Warfsholms pensionat, som ju i mångt och mycket består av samma personer, då är man en mycket besvärlig människa.
När man dessutom ifrågasätter Region Gotlands vision som sträcker sig fram till 2030 är det ju frågan om man över huvud taget skulle bo kvar i samhället.