Ett självmål som gnager
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Anledningen var sossarnas misslyckade ekonomiska politik under efterkrigsåren med löntagarfonder, jättedevalveringar och prisregleringar.
Den blev omöjlig när Palme gav klartecken till avreglering av de finansiella marknaderna 1985.
Det var regeringens bristande insikt om behovet av uppföljning och styrning som ledde till den svårartade 90-talskrisen. Den innebar även slutet för den fasta växelkursen då räntan sattes till 500 procent. Men endast under fem dagar.
Det skrämmande var att varken LO eller regeringen, trots dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldts ansträngningar, inte insåg att för höga lönepåslag via inflation skulle leda till en katastrofal situation.
Sverige rasade i välståndsligorna och förlorare var, som vanligt, du och jag. Göran Persson vill lägga skulden för 90-tals krisen på borgarna. Han vill inte medge att den var ett rejält självmål som gnager hårt på sossarnas trovärdighet.