När jag läste biskop Lennart Koskinens uttalanden om Agneta Söderdahls brister blev jag ganska häpen: sjukdom, som brist hos arbetstagare! (Har den med ansvar för kyrkans personal varit inkopplad tidigt?)
Som ett led i tidigare, numera kända trakasserier hindrades Agneta Söderdahl att förrätta en sedan länge önskad och utlovad begravning. Överensstämmer detta med kyrkans värderingar och rättsliga regler? Ytterligare en börda för de redan sörjande, vilka uttryckligen begärt att få Agneta Söderdahl som officiant.
Vad som har saknats är bland annat öppenhet, konfliktkunskap och engagemang för dem som det hela borde röra sig om: församlingen, vid sidan av barn- och ungdomsverksamhet och äldreengagemang. Detta ska dock inte skymma allt det nya som initierats i Visby domkyrka: öppna samtal, musik, utställningar och det viktiga arbetet för de hemlösa. Kontakter med gamla och nya delar av världen. Var i vårt samhälle, utom städse i kyrkan, kan varje människa få bekräftat, att man är älskad, att varje människa har samma värde? Svenska kyrkan står sedan länge inför hot av flyktande medlemmar, delvis på grund av sekulariseringen, delvis av ekonomiska skäl.
Vilka ansvariga chefer har fört samtal - och när i tiden har det skett - med Agneta Söderdahl och hennes närmaste medarbetare? Har fackliga företrädare fått komma till tals i tid och lägga fram sina erfarenheter och synpunkter?
Fårö kyrka har till exempel under Agneta Söderdahls ledning även varit ett kulturellt forum. Hon lyckas, utöver att hon levandegör gudstjänsten, även föra in den musikaliska glädjen och allvaret. Agneta Söderdahl som person är socialt viktig på Fårö - hon har sin församlings uppskattning, framväxt genom det ansvar och engagemang hon tar bland annat för sina församlingsbor, men även för människor som tidigare känt sig främmande för Svenska kyrkan. Agneta Söderdahl är inget helgon, hon har förtjänster och brister som vi andra. Eventuella brister kanske leder till hennes förståelse för andras tillkortakommanden. Ingmar Bergman var känd för sin människokännedom, gestaltad i hans verk. Han valde, efter bekantskap med Agneta Söderdahl under sin sjukdomsperiod, henne till sin begravningspräst.
Utifrån mitt tidigare fastlandsperspektiv - jag kom till Fårö sommaren 1959 - uppfattade jag som sommarfåröbo, att Fårö ur resurssatsningssynpunkt var styvbarnet på Gotland, också omvittnat av tidigare politiker och av Ingmar Bergman. Några av orättvisorna har senare rättats till. En ökande turism märks tydligt på Fårö, kulturutvecklingen kring Bergmancentret och några andra initiativ av Fåröborna pekar mycket tydligt på fortsatt behov av verksamhet i Fårö kyrka.
Kyrkorådets och kyrkonämndens uppgift är enligt min och många andras mening att förmå Agneta Söderdahl att ta tillbaka sin uppsägning - när det blivit allt klarare vad hon utsatts för. Sedan kan fortsatta samtal påbörjas om övriga frågor - gärna under ledning av en pensionerad och vis kyrkoherde som väl känner Fårö och människorna på ön: Sune Österdahl.