Jag har länge undrat varför Nordkalk bara ska pumpa omkring läckande grundvatten i 25 år. Det verkade så meningslöst. Jordbrukets och andra intressenters behov av vatten tar ju inte slut vid någon bestämd tidpunkt.
I dag fick jag svaret i Daniel Heilborns insändare. Det meningslösa blir förståligt. Norra Gotland är med stor sannolikhet dödsdömt, de facto offrat för samförståndet mellan höga potentater. Antagligen utan att många av de inblandade förstått vidden av sina beslut.
Så var det med den saken.
Våra politiker och högre befattningshavare skrämmer mig, såväl de i Stockholm som de på Gotland. Så många människor som tittat på paragrafer utan att förstå konsekvenserna.
Människan lär ju vara ett djur som kan dra nytta av sina erfarenheter. Även av andras misstag. Varje individ måste inte göra alla misstag själv.
Vi vet ju sedan "experiment Hallandsåsen" vad som kan ske trots alla försäkringar från expertis. Sophie Jonassons insändare i samma tidning var mycket läsvärd för alla oss som inte orkat hänga med i alla turerna genom åren. Vi får hoppas att Nordkalk blir lika generösa som svenska staten om och när det värsta händer.